Hur man lär känna Gud på jorden

Alla är ni glada över att få belöningar inför Gud och få vara föremål för hans välvilja inför hans ögon. Detta är varje persons önskan efter att hon har kommit till tro på Gud, för människan strävar helhjärtat efter högre ting och ingen vill komma efter andra. Detta är människans natur.
Just därför försöker många av er ständigt ställa er in hos Gud i himlen, men i själva verket är er lojalitet och uppriktighet gentemot Gud långt mindre än er lojalitet och uppriktighet gentemot er själva. Varför säger jag detta? På grund av att jag inte alls erkänner er lojalitet till Gud, och jag förnekar också att den Gud som finns i era hjärtan verkligen existerar. Det vill säga, den Gud som ni dyrkar, den vaga Gud som ni beundrar, existerar inte alls. Skälet till att jag kan säga det så definitivt är att ni är alltför långt borta från den sanna Guden. Anledningen till att ni har lojalitet är att ni har en avgud inom era hjärtan, och vad det gäller mig, den Gud som varken framstår som stor eller liten i era ögon, är allt ni gör att erkänna mig med ord. När jag talar om ert stora avstånd från Gud, tänker jag på hur långt borta ni är från den sanna Guden, medan den vaga Guden verkar vara nära till hands. När jag säger ”varken stor”, syftar det på hur den Gud som ni tror på i dag bara verkar vara en människa utan stora förmågor; en människa som inte är särskilt upphöjd. Och när jag säger ”eller liten”, betyder det att även om denna människa inte kan frammana vinden och befalla regnet, kan han ändå åkalla Guds Ande för att utföra det verk som skakar himlen och jorden, och gör människan helt förvirrad. Utåt sett verkar ni alla vara väldigt lydiga mot denna Kristus på jorden, men i själva verket varken tror ni på honom eller älskar honom. Vad jag menar är att den ni verkligen tror på är den där vaga Guden i era känslor, och den ni verkligen älskar är den Gud ni längtar efter natt och dag, men som ni aldrig har sett personligen. Vad det gäller denna Kristus, är er tro obetydlig, och er kärlek till honom är obefintlig. Tro innebär övertygelse och tillit; kärlek innebär vördnad och beundran i hjärtat, att aldrig skiljas åt. Men er tro på och kärlek till dagens Kristus kommer inte i närheten av detta. Vad det gäller tro, hur tror ni på honom? Vad det gäller kärlek, på vilket sätt älskar ni honom? Ni har helt enkelt ingen förståelse för hans sinnelag, än mindre har ni kunskap om hans substans, så hur tror ni på honom? Vad är verkligt i er tro på honom? Hur älskar ni honom? Vad är verkligt i er kärlek till honom?

Många har följt mig till denna dag utan att tveka, och under dessa år har ni alla lidit av stor utmattning. Jag har helt förstått allas er medfödda karaktär och vanor, och det har varit ytterst mödosamt att interagera med er. Det är synd att fastän jag har fått mycket information om er, har ni inte den minsta förståelse för mig. Inte undra på att folk säger att ni blev lurade av en människa i ett förvirrat ögonblick. Ni förstår ingenting av mitt sinnelag, och än mindre kan ni fatta vad som finns i mitt sinne. Era missförstånd om mig strör salt i såren, och er tro på mig är fortfarande en förvirrad tro. I stället för att säga att ni tror på mig, skulle det vara mer passande att säga att ni försöker ställa er in hos mig och fjäska för mig. Era motiv är mycket enkla – vem som helst som kan belöna mig skall jag följa, och vem som helst som kan hjälpa mig att undkomma de stora katastroferna skall jag tro på, oavsett om han är Gud eller någon viss Gud. Inget av detta spelar någon roll för mig. Det finns många sådana personer bland er, och detta tillstånd är mycket allvarligt. Om ett test görs, en dag, för att se hur många av er som tror på Kristus på grund av att ni har insikt i hans substans, är jag rädd att ingen av er kommer att kunna göra vad jag önskar. Så det skulle inte skada för var och en av er att överväga denna fråga: Den Gud som ni tror på är helt annorlunda än jag, och eftersom det är så, vad är då det väsentliga i er tro på Gud? Ju mer ni tror på er så kallade Gud, desto längre bort från mig förirrar ni er. Vad är då kärnan i denna fråga? Jag är säker på att ingen av er någonsin har övervägt denna fråga, men har allvaret i denna fråga förespeglat er? Har ni tänkt på konsekvenserna av att fortsätta med denna form av tro?

Problemen ni står inför är många, och ingen av er är duktig på att komma med lösningar. Om detta skulle fortsätta, är ni själva de enda som riskerar att förlora på det. Jag skall hjälpa er att inse problemen, men det vilar på er att hitta lösningar.

Jag uppskattar väldigt mycket dem som inte hyser misstankar mot andra, och jag gillar också mycket dem som beredvilligt accepterar sanningen; dessa två typer av människor visar jag stor omsorg med, för i mina ögon är de ärliga människor. Om du är väldigt svekfull, kommer du att ha ett bevakat hjärta och misstankar mot alla frågor och alla människor. Av denna anledning är din tro på mig byggd på misstankens grund. Ett sådant slags tro kommer jag aldrig att kännas vid. Om man saknar genuin tro, kommer man att hamna ännu längre bort från verklig kärlek. Och om du kan tvivla på Gud och spekulera om honom, då är du utan tvekan den mest svekfulla av människor. Du spekulerar i huruvida Gud kan vara lik människan: oförlåtligt syndfull, med ringa karaktär, utan ärlighet och förnuft, i avsaknad av rättskänsla, hemfallen åt illvillig, försåtlig och listig taktik, samt glad över ondska, mörker och så vidare. Är inte anledningen till att människan har sådana tankar, att hon inte har minsta kunskap om Gud? Detta slags tro är inget annat än synd! Dessutom finns det till och med vissa som tror att de som behagar mig inte är annat än lismare och smickrare, och att de som brister i dessa färdigheter inte kommer att vara välkomna, utan förlora sin plats i Guds hus. Är detta all den kunskap ni har snappat upp under dessa många år? Är detta vad ni har vunnit? Och er kunskap om mig slutar inte med dessa missförstånd; än värre är er hädelse mot Guds Ande och ert smädande av himlen. Det är därför jag säger att en sådan tro som er endast kommer att få er att förirra er ännu längre bort från mig och opponera ännu mer mot mig. Under många års arbete har ni sett många sanningar, men vet ni vad mina öron har hört? Hur många av er är villiga att acceptera sanningen? Ni tror alla att ni är villiga att betala priset för sanningen, men hur många har verkligen lidit för sanningen? Allt som finns i era hjärtan är orättvisa, och därför anser ni att någon, oavsett vem hon än är, är bedräglig och förvrängd. Ni tror till och med att Gud inkarnerad, precis som en vanlig människa, skulle sakna ett vänligt hjärta eller en välvillig kärlek. Än mer tror ni att en ädel karaktär och en barmhärtig, välvillig natur bara existerar hos Gud i himlen. Och ni anser att ett sådant helgon inte existerar, och att bara mörkret och ondskan regerar på jorden, medan Gud är någonting som människan lämnar in sin längtan efter det goda och vackra till, en legendarisk figur påhittad av människan. I era sinnen är Gud i himlen väldigt rak, rättfärdig och stor, värdig tillbedjan och vördnad, men denna Gud på jorden är bara ett substitut och ett redskap för Gud i himlen. Ni tror att denna Gud inte kan vara likvärdig Gud i himlen, än mindre kan han nämnas i samma andetag som honom. Vad det gäller Guds storhet och ära, tillhör de härligheten hos Gud i himlen, men vad det gäller människans natur och fördärv, är de egenskaper som Gud på jorden har en del i. Gud i himlen är alltid upphöjd, medan Gud på jorden för evigt är obetydlig, svag och inkompetent. Gud i himlen är inte hemfallen åt känslor, bara rättfärdighet, medan Gud på jorden bara har själviska motiv och saknar all rättvisa och förnuft. Gud i himlen har inte minsta förvrängdhet och är för evigt trofast, medan Gud på jorden alltid har en oärlig sida. Gud i himlen har en varm kärlek till människan, medan Gud på jorden inte tar tillräckligt hand om människan, och till och med försummar henne helt och hållet. Denna felaktiga kunskap har länge funnits i era hjärtan och kan även föras vidare in i framtiden. Ni betraktar alla Kristi gärningar utifrån de orättfärdigas synvinkel och ni utvärderar alla hans verk, liksom hans identitet och substans, utifrån de ondskefullas perspektiv. Ni har begått ett stort misstag och gjort det som aldrig har gjorts av dem som fanns före er. Det vill säga, ni tjänar bara den upphöjda Gud i himlen med en krona på sitt huvud och ni betjänar aldrig den Gud ni betraktar som så obetydlig att han är osynlig för er. Är inte detta er synd? Är inte detta ett klassiskt exempel på ert brott mot Guds sinnelag? Ni tillber Gud i himlen. Ni vördar upphöjda bilder och sätter värde på dem som utmärker sig med sin vältalighet. Du tar gärna emot befallningar från den Gud som fyller dina händer med rikedomar och du trånar storligen efter den Gud som kan uppfylla varje önskan du har. Den enda som du inte tillber är den Gud som inte är upphöjd; det enda du hatar är förbindelse med denna Gud som inte någon människa kan ta mycket notis om. Det enda du är ovillig att göra är att tjäna denna Gud som aldrig har gett dig ett enda öre, och den enda som inte kan få dig att längta efter honom är denna oangenäma Gud. Denna typ av Gud kan inte få dig att vidga dina vyer, att känna dig som om du har funnit en skatt, än mindre uppfylla dina önskningar. Varför vill du då följa honom? Har du tänkt på sådana här frågor? Vad du gör förnärmar inte bara denne Kristus; än viktigare, det förnärmar Gud i himlen. Detta tycker jag inte är syftet med er tro på Gud!

Ni längtar storligen efter att Gud skall glädja sig åt er, men ni är väldigt långt borta från Gud. Vad är det frågan om? Ni accepterar bara hans ord, men inte hans åtgärder eller hans beskärning; än mindre kan ni acceptera hans ordning, så att ni har fullständig tilltro till honom. Vad är det då frågan om? I den slutliga analysen är er tro ett tomt äggskal som aldrig kan ge upphov till en kyckling. För er tro har inte fört er närmare sanningen eller vunnit liv åt er, utan har i stället fört med sig en skenbar känsla av näring och hopp. Ert syfte med att tro på Gud är detta hopp och denna känsla av näring, snarare än sanningen och livet. Därför säger jag att inriktningen på er tro på Gud inte är något annat än att försöka ställa sig in hos Gud genom inställsamhet och skamlöshet, och den kan på intet sätt betraktas som en sann tro. Hur skall en kyckling kunna komma från en tro som denna? Med andra ord, hur kan detta slags tro bära frukt? Syftet med er tro på Gud är att använda Gud för att uppfylla era mål. Är inte detta ytterligare ett exempel på era brott mot Guds sinnelag? Ni tror att Gud i himlen existerar, men förnekar att Gud på jorden gör det. Men jag godtar inte era åsikter. Jag lovordar bara de människor som håller fötterna på jorden och tjänar Gud på jorden, men aldrig dem som aldrig erkänner Kristus som finns på jorden. Oavsett hur lojala sådana människor är mot Gud i himlen, kommer de inte undan min hand, som bestraffar de ondskefulla. Dessa människor är de ondskefulla; de är ondskefulla som motsätter sig Gud och som aldrig villigt har lytt Kristus. Naturligtvis innefattar deras skara alla de som inte vet och därtill de som inte erkänner Kristus. Tror du att du kan agera som du vill mot Kristus så länge du är lojal mot Gud i himlen? Fel! Din okunnighet om Kristus är okunnighet om Gud i himlen. Oavsett hur lojal du är mot Gud i himlen, är det bara tomt prat och förevändningar, för Gud på jorden är inte bara avgörande för att människan tar emot sanningen och en djupare kunskap, utan ännu mer för att fördöma människan och därefter för att samla in fakta för att straffa de ondskefulla. Har du förstått de fördelaktiga och skadliga utfallen här? Har du upplevt dem? Jag önskar att ni en dag snart skall förstå denna sanning: För att känna Gud, måste man inte bara känna Gud i himlen, utan – ännu viktigare – Gud på jorden. Blanda inte samman dina prioriteringar och låt inte det underordnade ersätta det huvudsakliga. Endast på detta sätt kan du verkligen bygga en bra relation med Gud, komma närmare Gud och föra ditt hjärta närmare honom. Om du har varit troende i många år och länge har varit förbunden med mig, men ändå håller avstånd till mig, då säger jag att det måste vara så att du ofta kränker Guds sinnelag, och ditt slut kommer att bli mycket svårt att räkna ut. Om de många åren av förbindelse med mig inte bara har misslyckats med att göra dig till en person som har mänsklighet och sanningen, utan snarare har inpräntat ondskefulla sätt i din natur, och du inte bara har dubbelt så mycket storhetsvansinne som tidigare, utan dina missförstånd om mig har också mångdubblats, så att du börjar se på mig som din lilla hjälpreda, då säger jag att din plåga inte längre är ytlig utan har trängt ända in i benen på dig. Allt som återstår för dig är att vänta på att planeringen av din begravning görs. Då behöver du inte bönfalla mig att vara din Gud, för du har begått en synd som förtjänar döden, en oförlåtlig synd. Även om jag kunde förbarma mig över dig, kommer Gud i himlen att insistera på att ta ditt liv, för dina brott mot Guds sinnelag är inget vanligt problem, utan av en mycket allvarlig natur. Skyll inte på mig, när stunden kommer, för att jag inte har informerat dig i förväg. Allt handlar om detta: När du förbinder dig med Kristus ‒ Gud på jorden ‒ som en vanlig människa, det vill säga när du tror att denna Gud inte är något annat än en människa, det är då du skall förgås. Detta är min enda varning till er alla.

från "Ordet framträder i köttet"