Vissa människor har en förkärlek för att dra uppmärksamhet till sig. I sina bröders och systrars närvaro hävdar de att de står i skuld till Gud, men bakom deras ryggar utövar de inte sanningen utan gör något helt annat. Är de inte precis som de där religiösa fariseerna? En människa som verkligen älskar Gud och har sanningen är en som är lojal mot Gud, men inte avslöjar det utåt. Hon är villig att utöva sanningen när saker dyker upp och talar eller agerar inte på ett sätt som går emot hennes samvete. Hon uppvisar visdom när saker händer och är principfast i sina handlingar, oberoende av omständigheterna. En sådan här människa är en sann tjänare. Det finns de som ofta ägnar sig åt läpparnas bekännelse när det gäller deras skuld till Gud. De tillbringar sina dagar med en bekymrad min, lägger på en konstlad uppsyn och antar en bedrövad min. Hur avskyvärt! Och om du skulle fråga dem: ”På vilka sätt står ni i skuld till Gud? Berätta för mig!” skulle de förlora talförmågan. Om du är lojal mot Gud så tala inte om det bland folk, utan använd dig av ditt faktiska utövande för att visa din kärlek för Gud och be till honom med ett rent hjärta. De som bara använder ord när de har med Gud att göra är alla hycklare! Vissa talar om att de står i skuld till Gud i varje bön, och börjar gråta varje gång de ber, trots att den Helige Ande inte ens rör vid dem. Människor som dessa är besatta av religiösa ritualer och föreställningar. De lever efter sådana ritualer och föreställningar och tror alltid att sådana handlingar gör Gud nöjd, och att Gud föredrar ytlig fromhet och tårar fyllda av sorg. Vad kan det komma för gott av sådana absurda personer? För att visa sin ödmjukhet låtsas vissa att de är barmhärtiga när de talar i andras närvaro. Vissa är medvetet underdåniga när de är med andra, som ett lamm utan någon styrka över huvud taget. Är det så här rikets folk uppträder? Någon som tillhör riket bör vara livlig och fri, oskyldig och öppen, ärlig och behaglig, en som lever i ett tillstånd av frihet. Han har karaktär och värdighet, och kan bära vittnesbörd vart han än går. Han älskas av både Gud och människa. De som är nybörjare i tron har alltför mycket yttre utövande. De måste först gå igenom en period av hantering och brytning. De som tror på Gud i sina hjärtan skiljer sig inte från andra till det yttre, men deras handlingar och gärningar är lovvärda för andra. Endast sådana människor kan sägas leva ut Guds ord. Om du predikar evangeliet varje dag för den ena eller andra personen och leder dem till frälsning, men i slutändan ändå lever efter regler och dogmer, då kan du inte ge Gud ära. Den här typen av personer är religiösa människor och dessutom hycklare.
När sådana religiösa människor samlas frågar de: ”Min syster, hur har du haft det den här tiden?” Hon svarar: ”Jag känner att jag står i skuld till Gud och att jag inte klarar av att uppfylla hans hjärtans önskan.” Någon annan säger: ”Jag står också i skuld till Gud och jag kan inte göra honom nöjd.” Dessa få meningar och ord uttrycker i sig de nedriga saker de har i sina hjärtan. Sådana ord är de mest avskyvärda och oerhört motbjudande. Sådana människors natur står i motsatsförhållande till Gud. De som fokuserar på verkligheten kommunicerar vadhelst de har i sina hjärtan och öppnar sina hjärtan för kommunikation. Det finns inget falskt över dem, de ägnar sig inte åt hövligheter eller tomma artigheter. De är alltid rättframma och följer inga jordiska regler. Det finns de som föredrar yttre uppvisning, som till och med saknar vett. När någon annan sjunger börjar han dansa och förstår inte ens att riset i hans kastrull redan har bränts vid. Sådant uppträdande är varken gudfruktigt eller hedervärt, utan är alldeles för lättsinnigt. Allt detta är manifestationer av bristen på verklighet! Vissa samlas för att prata om livet i anden och även om de inte pratar om sin skuld till Gud har de en sann kärlek till honom i sina hjärtan. Din skuld till Gud har ingenting med andra människor att göra. Du står i skuld till Gud, inte människan. Så till vilken nytta är det för dig att alltid prata om saken med andra? Du måste lägga vikt vid att träda in i verkligheten, inte på yttre nit eller uppvisning.
Vad representerar människans ytliga goda handlingar? De representerar köttet, och inte ens de bästa av yttre gärningar representerar livet, utan bara ditt eget individuella temperament. Människans yttre gärningar kan inte uppfylla Guds önskan. Du talar ständigt om att du står i skuld till Gud, men ändå kan du inte tillföra något till andras liv eller få andra att älska Gud. Tror du att sådana handlingar kommer att göra Gud nöjd? Du tror att det här är Guds hjärtas önskan, att det här kommer från anden, men det är i sanning absurt! Du tror att det som gör dig nöjd och det som du önskar är det som också gläder Gud. Kan det som gör dig nöjd representera det som gör Gud nöjd? Kan människans karaktär representera Gud? Det som gör dig nöjd är just det som Gud avskyr, och Gud föraktar och förkastar dina vanor. Om du känner att du står i skuld, gå då och be inför Gud. Det finns ingen anledning att prata om det med andra. Om du inte ber till Gud utan i stället ständigt drar uppmärksamhet till dig själv i andras närvaro, kan detta uppfylla önskan i Guds hjärta? Om dina handlingar alltid görs enbart för syns skull, betyder det att du är den mest fåfänga av människor. Vilken sorts människa är hon som bara gör ytliga goda gärningar men är tom på verklighet? Sådana människor är hycklande fariseer och religiöst folk! Om ni inte slutar med era yttre gärningar och inte kan ändra er, då kommer inslagen av hyckleri inom er att växa ytterligare. Ju större inslagen av hyckleri, desto mer motstånd finns det mot Gud, och i slutändan kommer sådana människor säkerligen att kastas bort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar