Hur ska du sköta din framtida uppgift?

Kan du uttrycka Guds sinnelag i den här tidsåldern, med ett lämpligt språk som har betydelse för tidsåldern? Kan du genom dina egna erfarenheter av Guds arbete i detalj beskriva Guds sinnelag? 
Hur kan du beskriva detta på ett lämpligt, passande sätt? Och så att andra också får ta del av dina erfarenheter. Hur kommer du att föra vidare det du har sett och det du har upplevt till de svaga, fattiga och de hängivna religiösa troende som hungrar och törstar efter rättfärdighet och väntar på att du ska leda dem? Vilka människor väntar på att du ska leda dem? Kan du föreställa dig det? Är du medveten om den börda som du bär på dina axlar, ditt uppdrag och det ansvar du har? Hur föreställer du dig att ditt uppdrag ser ut, historiskt sett? Hur kommer du att tjäna som en bra mästarenledare inför nästa tidsålder? Har du god känsla för att vara läromästare? Hur skulle du förklara mästaren över allting? Är det verkligen mästaren över alla levande varelser och allt annat som finns på jorden? Vilken plan har du för hur nästa steg i arbetet ska förlöpa? Hur många människor väntar på att du ska bli deras herde? Är din uppgift betungande? De är fattiga, svaga, blinda och förlorade och gråter i mörkret ”Var är vägen?” Så som de längtar efter att ljuset, likt ett stjärnfall, plötsligt ska sänka sig ner och skingra mörkrets kraft som har förtryckt mänskligheten i så många år. Vem vet hur ängsligt de hoppas och hur de dag och natt längtar efter detta? Dessa djupt lidande människor som förblir fängslade i mörkrets fängelsehålor, utan hopp om frigörelse, inte ens på den dag då ljuset blixtrar till; då de inte skall behöva gråta mer? Dessa bräckliga själar som aldrig får vila lider sannerligen i denna misär. De har sedan länge avskärmats av hänsynslösa rep och historien som är fastfrusen. Vem har någonsin hört ljudet av deras klagorop? Vem har någonsin sett deras olyckliga anleten? Har du någonsin tänkt på hur sorgset och bekymrat Guds hjärta är? Hur kan han stå ut med att se den oskyldiga människan, som han skapade med sina egna händer, och som lider sådana kval? När allt kommer omkring är ju mänskligheten de olyckliga som har förgiftats. Trots det har de överlevt till denna dag, men vem skulle ha trott att de för länge sedan hade blivit förgiftade av den onde? Har du glömt att du är ett av offren? Är du inte villig att på grund av din kärlek till Gud sträva efter att rädda dem som har överlevt? Är du inte villig att använda all din kraft för att återgälda den Gud som älskar människan som sitt eget kött och blod? Hur tolkar du att du ska användas av Gud för att leva ditt extraordinära liv? Besitter du verkligen den beslutsamhet och den självkänsla som behövs för att leva ett meningsfullt liv som en from person som tjänar Gud?