Gud blev kött för att föremålet för hans verk inte är Satans ande eller någonting immateriellt, utan människan, som är av köttet och har fördärvats av Satan. Det är just på grund av att människans kött har fördärvats som Gud har gjort den köttsliga människan till föremålet för sitt verk; eftersom människan är föremål för fördärv, har han dessutom gjort människan till det enda föremålet för sitt verk genom alla stadierna av sitt frälsningsverk.
Människan är en dödlig varelse av kött och blod, och Gud är den ende som kan frälsa människan. Därför måste Gud bli kött som besitter samma egenskaper som människan för att utföra sitt verk, så att hans verk kan uppnå bättre effekter. Gud måste bli kött för att utföra sitt verk, just på grund av att människan kommer av köttet och är oförmögen att övervinna synden eller frigöra sig från köttet. Trots att den inkarnerade Gudens väsen och identitet skiljer sig mycket från människans väsen och identitet, är hans utseende ändå identiskt med människans. Han har en normal persons utseende och lever en normal persons liv, och de som ser honom kan inte urskilja någon skillnad från en normal person. Detta normala utseende och denna normala mänsklighet är tillräckliga för att han ska kunna utföra sitt gudomliga verk i normal mänsklighet. Hans kött låter honom utföra sitt verk i normal mänsklighet och hjälper honom att utföra sitt verk bland människor; hans normala mänsklighet hjälper honom dessutom att fullgöra frälsningens verk bland människor. Trots att hans normala mänsklighet har orsakat mycket tumult bland människor, har inte sådant tumult påverkat de vanliga effekterna av hans verk. Kort sagt är det verk hans normala kött utför av överlägsen nytta för människan. Trots att de flesta människor inte accepterar hans normala mänsklighet, kan hans verk ändå vara verksamt och dessa effekter uppnås tack vare hans normala mänsklighet. Detta råder det inget tvivel om. Från hans verk i köttet får människan tiotals eller dussintals mer än från de uppfattningar som finns bland människor om hans normala mänsklighet, och alla sådana uppfattningar ska till sist bli uppslukade av hans verk. Och de effekter som hans verk har åstadkommit, det vill säga den kunskap som människan har om honom, är långt fler än människans uppfattningar om honom. Det finns inget sätt att föreställa sig eller mäta det verk han utför i köttet, för hans kött är olikt varje köttslig människas; trots att det yttre skalet är identiskt, är innehållet är inte detsamma. Hans kött ger upphov till många uppfattningar om Gud bland människor, men hans kött kan också låta människan erhålla mycket kunskap och kan även erövra varje människa som har ett liknande yttre skal. För han är inte bara en människa, utan Gud med en människas yttre skal och ingen kan helt begripa eller förstå honom. En osynlig och immateriell Gud älskas och välkomnas av alla. Om Gud bara är en ande som är osynlig för människan är det så lätt för människan att tro på Gud. Människan kan ge fria tyglar åt sin fantasi, kan välja vilken bild hon än gillar som Guds bild för att göra sig själv till lags och få sig att känna glädje. På det här sättet kan människan göra vadhelst hennes egen Gud tycker mest om och önskar att hon ska göra, helt utan skrupler. Dessutom anser människan att ingen är mer lojal och hängiven gentemot Gud än hon och att alla andra är hedniska hundar och illojala mot Gud. Man kan säga att detta är vad som eftersträvas av dem vars tro på Gud är vag och grundad på dogmer; vad de söker är i princip samma sak, utan större variation. Det är bara bilderna av Gud i deras fantasier som är olika, men innehållet är i själva verket detsamma.
Människan är obesvärad av sin bekymmerslösa tro på Gud och tror på Gud på vilket sätt som än behagar henne. Detta är en av de ”mänskliga rättigheter och friheter” som ingen kan lägga sig i, för människan tror på sin egen Gud och inte på någon annans Gud; han är hennes privata egendom och nästan alla har denna typ av privat egendom. Människan betraktar denna egendom som en dyrbar skatt, men för Gud finns det inget mer futtigt eller värdelöst, för det finns inget tydligare tecken på motstånd mot Gud än denna privata egendom hos människan. Det är på grund av den inkarnerade Gudens verk som Gud blir ett kött som har en påtaglig form och som kan ses och röras av människan. Han är inte en oformlig ande, utan kött som kan kontaktas och ses av människan. Men de flesta gudar som människor tror på är immateriella gudomar som är formlösa och som också har en fri form. Därför har den inkarnerade Guden blivit en fiende till de flesta av dem som tror på Gud och de som inte kan acceptera det faktum att Gud har inkarnerats har likaså blivit Guds motståndare. Människan besitter inte uppfattningar på grund av sitt sätt att tänka eller på grund av sin upproriskhet, utan på grund av denna hennes privata egendom. Det är på grund av denna egendom som de flesta människor dör och det är denna vaga Gud som inte kan röras, inte ses och som i själva verket inte existerar, som ödelägger människans liv. Människans liv förverkas inte av den inkarnerade Guden, än mindre av himlens Gud, utan av Guden i människans fantasi. Den enda anledningen till att den inkarnerade Guden har kommit i köttet är på grund av den fördärvade människans behov. Det är på grund av människans behov, inte Guds, och alla hans uppoffringar och lidanden sker för mänsklighetens skull, inte till förmån för Gud själv. Det finns inga fördelar och nackdelar eller belöningar för Gud; han ska icke bärga någon framtida skörd, förutom det som han ursprungligen hade en fordran på. Allt som han gör och uppoffrar för mänskligheten är inte till för att han ska få stora belöningar, utan enbart för mänsklighetens skull. Guds verk i köttet innefattar många ofattbara svårigheter, men de effekter som verket i slutändan åstadkommer överstiger vida effekterna av det verk som utförs direkt av Anden. Köttets verk innebär mycket besvär och köttet kan inte ha samma fantastiska identitet som Anden, kan inte utföra samma övernaturliga gärningar som Anden, än mindre kan han ha samma myndighet som Anden. Men innehållet i det verk som utförs av detta oansenliga kött är vida överlägset innehållet i det verk som utförs direkt av Anden och själva detta kött är svaret på alla människans behov. För dem som ska bli frälsta, är värdet av att använda Anden långt sämre än av att använda köttet. Andens verk kan täcka hela universum, över alla berg, floder, sjöar och hav, men köttets verk knyter an mer effektivt till varje person med vilken han har kontakt. Dessutom kan människan bättre förstå och lita på Guds kött med påtaglig form och det kan fördjupa människans kunskap om Gud och göra ett djupare intryck av Guds faktiska gärningar på människan. Andens verk är höljt i dunkel, det är svårt för dödliga varelser att begripa och ännu svårare för dem att se, så de kan bara lita på ihåliga fantasier. Köttets verk är däremot normalt och baserat på verkligheten, äger en rik visdom och är ett faktum som kan beskådas av människans fysiska öga; människan kan personligen uppleva visdom i Guds verk och har inget behov att använda sin rikliga fantasi. Detta är riktigheten hos och det verkliga värdet av det som utförs av Gud i köttet. Anden kan bara göra saker som är osynliga för människan och svåra för henne att föreställa sig, exempelvis Andens upplysning, Andens beröring och Andens vägledning, men för människan, som har ett sinne, ger inte dessa någon tydlig innebörd. De ger bara en flyktig, eller en bred, innebörd och kan instruera med ord. Det verk som utförs av Gud i köttet är däremot mycket annorlunda. Det har ords korrekta vägledning, en tydlig vilja och har tydligt uppsatta mål. Människan behöver därmed inte famla runt eller använda sin fantasi, än mindre gissa. Detta är tydligheten hos köttets verk och dess stora olikhet jämfört med Andens verk. Andens verk är endast lämpligt för en begränsad omfattning och kan inte ersätta köttets verk. Köttets verk ger man mycket mer exakta och nödvändiga mål och långt mer verklig, värdefull kunskap än Andens verk. Det verk som är av störst värde för den fördärvade människan är det som ger korrekta ord, tydliga mål att eftersträva och som kan ses och röras. Det är bara realistiskt verk och läglig vägledning som är anpassade till människans smaker och endast riktigt verk kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Detta kan endast åstadkommas av den inkarnerade Guden; det är bara den inkarnerade Guden som kan frälsa människan från hennes tidigare fördärvade och depraverade sinnelag. Fastän Anden är Guds inre väsen, kan verk som detta bara utföras av hans kött. Om Anden verkade på egen hand, då skulle det inte vara möjligt för hans verk att vara effektivt ‒ det är den enkla sanningen. Fastän de flesta människor har blivit fiender till Gud på grund av detta kött, kommer de som är emot honom inte att sluta vara hans fiender när han avslutar sitt verk; de kommer tvärtom att bli hans vittnen. De kommer att bli de vittnen som har erövrats av honom, vittnen som är förenliga med honom och oskiljaktiga från honom. Han ska låta människan veta betydelsen av hans verk i köttet för människan och människan ska känna till betydelsen av detta kött för meningen med människans existens, hon ska veta hans verkliga värde för tillväxten i människans liv och ska dessutom veta att detta kött kommer att bli en levande källa till liv som människan inte kan stå ut att skiljas från. Fastän Guds inkarnerade kött långt ifrån motsvarar Guds identitet och position, och för människan tycks vara oförenligt med hans faktiska status, kan detta kött, som inte äger Guds sanna avbild eller Guds verkliga identitet, utföra det verk som Guds Ande är oförmögen att direkt utföra. Sådan är den verkliga betydelsen och det verkliga värdet av Guds inkarnation, och det är denna betydelse och detta värde som människan är oförmögen att förstå och erkänna. Alla människor ser upp till Guds Ande och ser ned på Guds kött, men köttets verkliga betydelse och värde överstiger vida Andens, oavsett hur de ser eller tänker. Detta är naturligtvis endast angående den fördärvade mänskligheten. För alla som söker sanningen och längtar efter Guds framträdande kan Andens verk endast tillhandahålla beröring eller uppenbarelse, en känsla av förundran som är oförklarlig och ofattbar, och en känsla av att det är fantastiskt, transcendent och beundransvärt, men också ouppnåeligt och oåtkomligt för alla. Människan och Guds Ande kan bara se på varandra på avstånd, som om det finns ett stort avstånd mellan dem och de kan aldrig vara likadana, som om de är åtskilda av ett osynligt gap. Detta är i själva verket en illusion som Anden ger till människan och som beror på att Anden och människan inte är av samma slag, och Anden och människan aldrig ska leva i samma värld, och eftersom Anden inte besitter något av människan. Människan behöver alltså inte Anden, för Anden kan inte direkt utföra det verk som människan är i störst behov av. Köttets verk ger människan konkreta mål att sträva efter, tydliga ord och en känsla av att Gud är verklig och normal, att han är ödmjuk och vanlig. Även om människan kan vara rädd för honom, har de flesta människor lätt att relatera till honom. Människan kan skåda hans ansikte och höra hans röst, och behöver inte se på honom på avstånd. Detta kött känns tillgängligt för människan, inte avlägset eller obegripligt, utan synligt och möjligt att röra, för detta kött finns i samma värld som människan.
Alla de som lever i köttet behöver mål att eftersträva för att förändra sitt sinnelag och de behöver bevittna Guds verkliga gärningar och Guds verkliga ansikte för att lära känna Gud. Man kan bara uppnå båda genom Guds inkarnerade kött och kan bara åstadkomma båda genom det normala och verkliga köttet. Det är därför inkarnationen är nödvändig och därför hela den fördärvade mänskligheten behöver den. Eftersom människor är skyldiga att känna Gud, måste bilderna av de vaga och övernaturliga gudarna skingras från deras hjärtan, och eftersom de är skyldiga att förkasta sitt fördärvade sinnelag måste de först känna sitt fördärvade sinnelag. Om människan bara utför arbetet för att skingra bilderna av de vaga gudarna från sitt hjärta, kommer hon att misslyckas med att uppnå rätt effekt. Bilderna av de vaga gudarna i människors hjärtan kan inte blottläggas, förkastas eller helt fördrivas enbart genom ord. Om man gör så, skulle det i slutändan ändå inte vara möjligt att fördriva dessa djupt rotade ting från människorna. Endast den praktiske Guden och den sanna bilden av Gud kan ersätta dessa vaga och övernaturliga ting och låta människor gradvis lära känna dem, och endast på detta sätt kan den lämpliga effekten uppnås. Människan erkänner att den Gud som hon sökte i forna tider är vag och övernaturlig. Det som kan åstadkomma denna effekt är inte Andens direkta ledarskap, än mindre en viss individs undervisning, utan den inkarnerade Guden. Människans uppfattningar blottläggs när den inkarnerade Guden officiellt utför sitt verk, eftersom den inkarnerade Gudens normalitet och verklighet är motsatsen till den vaga och övernaturliga Guden i människans fantasi. Människans ursprungliga uppfattningar kan bara avslöjas i kontrast till den inkarnerade Guden. Utan jämförelsen med den inkarnerade Guden skulle inte människans uppfattningar kunna avslöjas; utan kontrast med verkligheten skulle med andra ord inte vaga ting kunna avslöjas. Ingen är kapabel att använda ord för att utföra detta verk, och ingen är skickad att formulera detta verk med hjälp av ord. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och ingen annan kan utföra detta verk för hans räkning. Oavsett hur rika språk människan har, är hon oförmögen att formulera Guds normalitet och verklighet. Människan kan endast känna Gud mer praktiskt och se honom mer tydligt om Gud personligen verkar bland människor och fullständigt visar fram sin gestalt och sitt väsen. Denna effekt kan inte uppnås av någon köttslig människa. Guds Ande är naturligtvis också oförmögen att åstadkomma denna effekt. Gud kan rädda den fördärvade människan från Satans inflytande, men detta verk kan inte direkt åstadkommas av Guds Ande, utan det kan endast utföras av det kött som Guds Ande bär, av Guds inkarnerade kött. Detta kött är människa och även Gud; det är en människa som äger normal mänsklighet och också Gud som äger full gudomlighet. Fastän detta kött inte är Guds Ande och är mycket olikt Anden, så är det fortfarande den inkarnerade Guden själv, som är Anden och även köttet, som räddar människan. Oavsett vad han kallas, är det i slutändan ändå Gud själv som frälser mänskligheten. För Guds Ande är oskiljaktig från köttet och köttets verk är också Guds Andes verk; det är bara det att detta verk inte utförs med hjälp av Andens identitet, utan görs med köttets identitet. Verk som måste utföras direkt av Anden kräver ingen inkarnation och verk som kräver köttet för att göras kan inte utföras direkt av Anden, utan kan endast göras av den inkarnerade Guden. Detta är vad som krävs för detta verk och det är vad som krävs av den fördärvade mänskligheten. I de tre stadierna av Guds verk utfördes bara ett stadium direkt av Anden och de två återstående stadierna utförs av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det verk som utfördes av Anden under lagens tidsålder innefattade inte att förändra människans fördärvade sinnelag och det hade inte heller något samband med människans kunskap om Gud. Guds kötts verk under nådens tidsålder och rikets tidsålder innefattar däremot människans fördärvade sinnelag och hennes kunskap om Gud, och det är en viktig och avgörande del i frälsningsverket. Därför är den fördärvade mänskligheten mer i behov av den inkarnerade Gudens frälsning och mer i behov av den inkarnerade Gudens direkta verk. Mänskligheten behöver den inkarnerade Guden till att vara en herde för henne, stötta henne, vattna henne, mata henne, döma och tukta henne — och hon behöver mer nåd och större försoning från den inkarnerade Guden. Endast Gud i köttet kan vara människans förtrogne, människans herde, människans nuvarande hjälp — och allt detta utgör inkarnationens nödvändighet idag och i gångna tider.
Människan har fördärvats av Satan och han är den högste av alla Guds varelser, så människan är i behov av Guds frälsning. Föremålet för Guds frälsning är människan, inte Satan, och det som skall frälsas är människans kött och människans själ, inte djävulen. Satan är föremålet för Guds förintelse, människan är föremålet för Guds frälsning och människans kött har fördärvats av Satan, så det första som ska frälsas måste vara människans kött. Människans kött har fördärvats allra mest och det har blivit något som motsätter sig Gud, som också öppet motsätter sig och förnekar Guds existens. Detta fördärvade kött är helt enkelt alltför hårdnackat och ingenting är svårare att åtgärda eller förändra än köttets fördärvade sinnelag. Satan kommer in i människans kött för att ställa till oreda och han använder människans kött för att störa Guds verk och rubba Guds plan, och därmed har människan blivit Satan och fiende till Gud. För att människan ska kunna frälsas, måste hon först bli erövrad. Det är på grund av detta som Gud antar utmaningen och kommer in i köttet för att utföra det verk han har för avsikt att göra och strida mot Satan. Hans mål är att rädda mänskligheten, som har fördärvats, och att besegra och förinta Satan, som gör uppror mot honom. Han besegrar Satan genom sitt verk med att erövra människan och samtidigt frälser han den fördärvade mänskligheten. Gud löser alltså två problem på en gång. Han verkar i köttet, talar i köttet och företar sig allt verk i köttet för att få bättre kontakt med människan och bättre erövra människan. Den sista gången som Gud blir kött kommer hans verk under de sista dagarna att avslutas i köttet. Han kommer att dela in alla människor efter deras slag, avsluta hela sin förvaltning och även avsluta allt sitt verk i köttet. När allt hans verk på jorden når sitt slut, kommer han att vara fullständigt segerrik. Genom att verka i köttet kommer Gud att helt ha erövrat mänskligheten och helt ha vunnit mänskligheten. Innebär inte det att hela hans förvaltning kommer att ha nått sitt slut? När Gud avslutar sitt verk i köttet, då han fullständigt har besegrat Satan och varit segerrik, kommer Satan inte längre att ha någon ytterligare möjlighet att fördärva människan. Det verk som den första inkarnationen av Gud utförde var återlösningen och förlåtelsen av människans synder. I dag består verket i att erövra och helt vinna mänskligheten, så att Satan inte längre kommer att ha något sätt att utföra sitt värv utan har förlorat fullständigt, och Gud kommer att vara fullkomligt segerrik. Detta är köttets verk och det är det verk som Gud själv utför. Den inledande delen av Guds verks tre stadier utfördes direkt av Anden och inte av köttet. Den avslutande delen av Guds verks tre stadier utförs emellertid av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det mellanliggande stadiets återlösningsverk utfördes även det av Gud i köttet. Genom hela det förvaltande verket är det viktigaste verket att rädda människan från Satans inflytande. Det viktigaste verket är den fullständiga erövringen av den fördärvade människan, att därmed återställa den ursprungliga vördnaden för Gud i hjärtat på den erövrade människan och att låta henne uppnå ett normalt liv, det vill säga det normala livet för en av Guds varelser. Detta verk är avgörande och utgör kärnan i det förvaltande verket. Av frälsningsverkets tre stadier var det första stadiet av verket under lagens tidsålder långt från kärnan i det förvaltande verket. Det hade bara ett litet sken av frälsningsverket och utgjorde inte början på Guds verk med att rädda människor från Satans styre. Verkets första stadium utfördes direkt av Anden, eftersom människan utifrån lagen bara visste hur man följer lagen och inte hade mer sanning, och eftersom verket under lagens tidsålder knappast innefattade förändringar i människans sinnelag, än mindre var det upptaget med verket att rädda människor från Satans styre. Guds Ande avslutade därmed detta högsta enkla stadium av verket som inte rörde människans fördärvade sinnelag. Detta stadium av verket överensstämde inte mycket med förvaltningens kärna och hade inget större samband med det allmänna verket med människans frälsning, så Gud behövde inte bli kött för att personligen utföra sitt verk. Det verk som utförs av Anden är underförstått och obegripligt, och det är skrämmande och oåtkomligt för människan; Anden är inte lämpad för att direkt utföra frälsningsverket och inte lämpad för att direkt förse människan med liv. Det mest lämpliga för människan är att förvandla Andens verk till ett förhållningssätt som ligger nära människan, det vill säga det som är mest lämpligt för människan är att Gud blir en vanlig, normal person för att utföra sitt verk. Detta kräver att Gud blir inkarnerad för att ersätta Andens verk; och för människan finns det inget mer lämpligt sätt för Gud att verka på. Av dessa tre av verkets stadier utförs två av köttet och dessa två stadier är de viktigaste faserna i det förvaltande verket. De två inkarnationerna kompletterar och fullkomnar båda varandra. Det första stadiet av Guds inkarnation lade grunden för det andra stadiet och man kan säga att de två inkarnationerna av Gud utgör en helhet och inte är oförenliga med varandra. Dessa två stadier av Guds verk utförs av Gud i hans inkarnerade identitet eftersom de är så viktiga för hela det förvaltande verket. Man kan nästan säga att hela det förvaltande verket skulle ha avstannat utan det verk som Guds två inkarnationer utförde och att verket med att frälsa mänskligheten inte skulle vara något annat än tomt prat. Huruvida detta verk är viktigt eller inte beror på mänsklighetens behov, realiteten i mänsklighetens förfall och allvaret i Satans olydnad och hans störning av verket. Vem som är den rätte för uppgiften beror på hans verks karaktär och på verkets betydelse. När det gäller vikten av detta verk och frågan om vilken metod som ska användas — verk som utförs direkt av Guds Ande, av den inkarnerade Guden eller genom människan — är verk som utförs genom människan det första som ska elimineras. Baserat på verkets karaktär, och på karaktären hos Andens verk kontra köttets verk, avgörs det i slutänden att verk som utförs av köttet är mer fördelaktigt för människan än verk som utförs direkt av Anden och erbjuder fler fördelar. Detta är Guds tanke vid den tidpunkt då han avgör om verket ska utföras av Anden eller av köttet. Vart och ett av verkets stadier har en betydelse och en grund. De är inte grundlösa fantasier och de utförs inte heller godtyckligt; det finns en viss visdom i dem. Sådan är sanningen bakom hela Guds verk. Det finns framför allt ännu mer av Guds plan i ett sådant stort verk som den inkarnerade Guden personligen utför bland människor. Därför återspeglas Guds visdom och hela hans vara i varje handling, tanke och idé när han verkar; detta är Guds vara som är mer konkret och systematiskt. Det är svårt för människan att föreställa sig dessa subtila tankar och idéer, och det är svårt för henne att tro på och känna till dem. Verk som utförs av människan följer allmänna principer, vilket är mycket tillfredsställande för människan. Men jämfört med Guds verk är det helt enkelt en alltför stor skillnad; fastän Guds gärningar är stora och Guds verk är av ett storartat slag, finns det, bakom dem, många små och exakta planer och arrangemang som är ofattbara för människan. Hans verks varje stadium följer inte bara principerna, utan innehåller också många företeelser som inte kan formuleras med människors språk och dessa företeelser är osynliga för människan. Oavsett om det är Andens eller den inkarnerade Gudens verk, innefattar de planerna för hans verk. Han verkar inte grundlöst och utför inte något oviktigt verk. När Anden verkar direkt är det utifrån hans mål och när han blir människa (det vill säga när han förvandlar sitt yttre skal) för att verka är det ännu mer utifrån sitt syfte. Varför skulle han annars förändra sin identitet obehindrat? Varför skulle han annars obehindrat bli en person som betraktas som ödmjuk och är förföljd?
Hans verk i köttet är av den största betydelse som nämns i fråga om verket och den som i slutändan avslutar verket är den inkarnerade Guden och inte Anden. Vissa tror att Gud en dag ska komma till jorden och framträda för människan, varpå han personligen ska döma hela mänskligheten och pröva dem en efter en utan att någon utelämnas. De som tänker på det sättet känner inte till detta stadium av inkarnationens verk. Gud dömer inte människan en och en, och prövar inte människan en och en; att göra så skulle inte vara domens verk. Är inte hela mänsklighetens fördärv detsamma? Är inte människans väsen helt detsamma? Vad som döms är mänsklighetens fördärvade väsen ‒ människans väsen som fördärvats av Satan ‒ och alla människans synder. Gud dömer inte människans futtiga och obetydliga fel. Domens verk är representativt och utförs inte särskilt för en viss person. Snarare är det ett verk genom vilket en grupp människor döms för att representera hela mänsklighetens dom. Genom att personligen utföra sitt verk på en grupp människor använder Gud i köttet sitt verk för att representera verket med hela mänskligheten, varefter det gradvis sprider sig. Domens verk är också sådant. Gud dömer inte en viss typ av person eller en viss grupp människor, utan dömer hela mänsklighetens orättfärdighet ‒ exempelvis människans motstånd mot Gud, hennes vanvördnad mot honom eller störande av Guds verk, och så vidare. Vad som döms är mänsklighetens väsen av motstånd mot Gud och detta verk är de sista dagarnas erövrande verk. Det verk och ord av den inkarnerade Guden som människan bevittnar är domens verk inför den stora vita tronen i de sista dagarna, något som människan under svunna tider begrep. Det verk som för närvarande utförs av den inkarnerade Guden är just domen inför den stora vita tronen. Den inkarnerade Guden av idag är den Gud som dömer hela mänskligheten under de sista dagarna. Detta kött, liksom hans verk, ord och hela hans sinnelag, utgör hans helhet. Trots att hans verks omfattning är begränsad och inte direkt berör hela universum, är kärnan i domens verk den omedelbara domen av hela mänskligheten; det är inte verk som utförs endast för Kina eller för ett litet antal människor. Fastän omfattningen av det verk som Gud i köttet utför inte berör hela universum, representerar det verket med hela universum. När han avslutat det verk som ryms inom omfattningen av hans kötts verk kommer han omedelbart att utöka detta verk till hela universum, på samma sätt som Jesu evangelium spreds genom hela universum efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Oavsett om det är Andens verk eller köttets verk, har det verk som utförs en begränsad omfattning men representerar verket med hela universum. I de sista dagarna tycks Gud utföra sitt verk med hjälp av sin inkarnerade identitet, och Gud i köttet är den Gud som dömer människan inför den stora vita tronen. Oavsett om han är Anden eller köttet, är den Gud som utför domens verk den Gud som dömer mänskligheten i de sista dagarna. Den definitionen baseras på hans verk och inte på hans yttre framträdande eller flera andra faktorer. Fastän människan har uppfattningar om dessa ord, kan ingen förneka det faktum att den inkarnerade Guden dömer och erövrar hela mänskligheten. Oavsett vad människan tycker om det, talar fakta trots allt för sig själv. Ingen kan säga att ”verket utförs av Gud, men köttet är inte Gud”. Det vore nonsens, för detta verk kan inte utföras av någon annan än Gud i köttet. Eftersom detta verk redan har fullbordats ska Guds verk med att döma människan inte utföras en andra gång efter detta verk. Den andra inkarnerade Guden har redan avslutat hela det förvaltande verket och det kommer inte att finnas något fjärde stadium av Guds verk. Eftersom människan, som är kött och har fördärvats, är den som döms och eftersom det inte är Satans ande som döms direkt, utförs inte domens verk i den andliga världen utan bland människor. Ingen är mer lämpad och kvalificerad för verket att döma fördärvet av människans kött än den inkarnerade Guden. Om domen verkställdes direkt av Guds Ande skulle den inte vara allomfattande. Dessutom skulle det vara svårt för människor att acceptera sådant verk, för Anden kan inte komma ansikte mot ansikte med människan och på grund av detta skulle inte effekterna vara omedelbara, än mindre skulle människan kunna skåda Guds oantastliga sinnelag mer tydligt. Satan kan bara besegras helt om Gud i köttet dömer mänsklighetens fördärv. Eftersom Gud i köttet är likadan som människan som äger en normal mänsklighet, kan han direkt döma människans orättfärdighet; detta är tecknet på hans inneboende helighet och hans utomordentlighet. Endast Gud är kvalificerad och i stånd att döma människan, för han besitter sanningen och rättfärdigheten, så han kan döma människan. De som saknar sanningen och rättfärdigheten är inte lämpade att döma andra. Om detta verk utfördes av Guds Ande, skulle det inte vara en seger över Satan. Anden är till sin natur mer upphöjd än dödliga varelser och Guds Ande är av naturen helig och segrar över köttet. Om Anden utförde detta verk direkt, skulle han inte kunna döma all människans olydnad och inte avslöja all människans orättfärdighet. Domens verk utförs nämligen också genom människans uppfattningar om Gud och människan har aldrig haft några uppfattningar om Anden, så Anden är oförmögen att bättre avslöja människans orättfärdighet, än mindre att helt blotta sådan orättfärdighet. Den inkarnerade Guden är fiende till alla dem som inte känner honom. Genom att döma människans uppfattningar och motstånd mot honom blottar han all mänsklighetens olydnad. Effekterna av hans verk i köttet är mer uppenbara än effekterna av Andens verk. Hela mänsklighetens dom verkställs därmed inte direkt av Anden, utan är den inkarnerade Gudens verk. Gud i köttet kan ses och röras av människan och Gud i köttet kan helt erövra människan. I sitt förhållande till den förkroppsligade Guden går människan från motstånd till lydnad, från förföljelse till acceptans, från uppfattning till kunskap och från avvisande till kärlek. Dessa är effekterna av den inkarnerade Gudens verk. Människan kan bara bli frälst genom att acceptera hans dom, lär bara gradvis känna honom genom orden från hans mun, erövras av honom medan hon motsätter sig honom och tar emot livsförsörjningen från honom medan hon accepterar hans tuktan. Allt detta är verk av Gud i köttet och inte verk av Gud i hans identitet som Anden. Det verk som utförs av den inkarnerade Guden är det största och det mest djupgående verket, och de två stadierna av inkarnationens verk är den avgörande delen av de tre stadierna i Guds verk. Människans djupgående fördärv är ett stort hinder för den inkarnerade Gudens verk. I synnerhet är det verk som utförs på de sista dagarnas människor oerhört svårt, omgivningen är fientlig och kalibern hos varje typ av person är alldeles usel. Men vid slutet av detta verk kommer det ändå att uppnå rätt effekt, utan några brister; detta är effekten av köttets verk och denna effekt är mer övertygande än effekten av Andens verk. Guds verks tre stadier ska avslutas i köttet och de måste avslutas av den inkarnerade Guden. Det viktigaste och mest avgörande verket utförs i köttet och människans frälsning måste utföras personligen av Gud i köttet. Även om hela mänskligheten menar att Gud i köttet inte har något samband med människan, påverkar detta kött i själva verket hela mänsklighetens öde och existens.
Varje stadium av Guds verk är till för alla människor och riktas till hela mänskligheten. Även om det är hans verk i köttet, riktas det fortfarande till hela mänskligheten; han är hela mänsklighetens Gud och alla skapade och icke skapade varelsers Gud. Fastän hans verk i köttet har ett begränsat omfång och fastän föremålet för detta verk också är begränsat, väljer han varje gång han blir kött för att utföra sitt verk ett föremål för sitt verk som är i högsta grad representativt; han väljer inte en grupp enkla och oansenliga människor på vilka han verkar, utan som föremålet för sitt verk plockar han i stället ut en grupp personer som kan vara representativ för hans verk i köttet. Denna grupp människor väljs på grund av att omfånget av hans verk i köttet är begränsat och den bereds särskilt för hans inkarnerade kött och väljs särskilt för hans verk i köttet. Guds urval av föremål för sitt verk är inte grundlöst, utan följer principen: Föremålet för verket måste vara till nytta för Gud i köttets verk och måste kunna representera hela mänskligheten. Judarna kunde till exempel representera hela mänskligheten i att ta emot Jesu personliga försoning och kineserna kan representera hela mänskligheten i att ta emot den inkarnerade Gudens personliga erövring. Det finns en grund till att judarna representerade hela mänskligheten och det finns också en grund till att det kinesiska folket representerar hela mänskligheten i att ta emot Guds personliga erövring. Ingenting uppenbarar betydelsen av återlösning mer än det återlösande verket som utfördes bland judarna och ingenting uppenbarar grundligheten och framgången i det erövrande verket mer än det erövrande verket bland det kinesiska folket. Den inkarnerade Gudens verk och ord tycks bara vara inriktade på en liten grupp människor, men i själva verket utgör hans verk inom denna lilla grupp verket i hela universum och hans ord riktas till hela mänskligheten. När hans verk i köttet nått sitt slut ska de som följer honom börja sprida det verk han har utfört bland dem. Det bästa med hans verk i köttet är att han kan lämna korrekta ord och uppmaningar, liksom sin rätta vilja för mänskligheten till dem som följer honom, så att hans anhängare efteråt mer exakt och mer konkret kan förmedla alla hans verk i köttet och hans vilja för hela mänskligheten till dem som accepterar denna väg. Det är bara det verk Gud i köttet utför bland människor som verkligen åstadkommer det faktum att Gud är och lever tillsammans med människan. Det är bara detta verk som uppfyller människans önskan att skåda Guds ansikte, bevittna Guds verk och höra Guds personliga ord. Den inkarnerade Guden slutför den tidsålder då det bara var Jehovas ryggtavla som framträdde för mänskligheten och han avslutar också den tidsålder då mänskligheten trodde på den vaga Guden. Den sista inkarnerade Gudens verk för särskilt hela mänskligheten in i en tidsålder som är mer realistisk, mer praktisk och mer behaglig. Han avslutar inte bara lagens och dogmernas tidsålder; vad viktigare är, han uppenbarar en Gud för mänskligheten som är verklig och normal, som är rättfärdig och helig, som öppnar upp förvaltningsplanens verk och förevisar mänsklighetens hemligheter och slutmål, som skapade mänskligheten och slutför det förvaltande verket, och som har varit gömd i tusentals år. Han för vaghetens tidsålder till ett fullständigt slut, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten ville men inte kunde söka Guds ansikte, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten tjänade Satan och leder hela mänskligheten hela vägen till en fullkomligt ny era. Allt detta är resultatet av det verk som Gud i köttet utför istället för Guds Ande. När Gud verkar i sitt kött, söker och famlar inte längre de som följer honom efter dessa vaga och tvetydiga saker, och de upphör att gissa vad den vaga Guden vill. När Gud sprider sitt verk i köttet, ska de som följer honom vidarebefordra det verk han har utfört i köttet till alla religioner och samfund, och de skall förmedla alla hans ord till hela mänsklighetens öron. Allt de som tar emot hans evangelium hör ska vara hans verks fakta, det ska vara saker som människan personligen sett och hört, och det ska vara fakta och inte hörsägen. Dessa fakta är de bevis med vilka han sprider verket och de är också de verktyg han använder för att sprida verket. Utan existensen av fakta skulle hans evangelium inte spridas över alla länder och på alla platser; utan fakta och med enbart människans fantasier skulle han aldrig kunna utföra verket med att erövra hela universum. Anden är ogripbar och osynlig för människan och Andens verk är inte i stånd att lämna några ytterligare bevis eller fakta om Guds verk till människan. Människan kommer aldrig att få skåda Guds verkliga ansikte och kommer alltid att tro på en vag Gud som inte existerar. Människan kommer aldrig få skåda Guds ansikte och kommer heller aldrig att få höra ord som talas personligen av Gud. Människans fantasier är trots allt tomma och kan inte ersätta Guds verkliga ansikte; Guds inneboende sinnelag och Guds eget verk kan inte imiteras av människan. Den osynlige Guden i himlen och hans verk kan bara föras till jorden av den inkarnerade Guden som personligen utför sitt verk bland människor. Det här är det mest ideala sättet på vilket Gud framträder för människan, på vilket människan ser Gud och lär känna Guds verkliga ansikte, och det kan inte åstadkommas av en Gud som inte inkarnerats. Gud har utfört sitt verk till detta stadium, hans verk har redan uppnått optimal effekt och har varit en fullständig framgång. Den förkroppsligade Gudens personliga verk har redan fullbordat nittio procent av hela hans förvaltnings verk. Detta kött har gett hela hans verk en bättre början och en sammanfattning av hela hans verk, och det har offentliggjort hela hans verk och gett hela detta verk en sista grundlig påfyllning. Hädanefter kommer det inte att finnas någon annan inkarnerad Gud som utför det fjärde stadiet av Guds verk och den tredje inkarnationen av Gud kommer inte att utföra något ytterligare underbart verk.
Varje stadium av verk som Gud i köttet utför representerar hans verk för hela tidsåldern och representerar inte en viss tidsperiod som människans verk gör. Slutet på hans sista inkarnations verk innebär därmed inte att hans verk har nått ett fullständigt slut, för hans verk i köttet representerar hela tidsåldern och inte bara den tidsperiod då han utför sitt verk i köttet. Det är bara det att han avslutar sitt verk för hela tidsåldern under den tid då han är i köttet, varefter det sprider sig till alla platser. När den inkarnerade Guden har fullföljt sitt ämbete kommer han att överlåta sitt framtida verk till dem som följer honom. På så sätt kommer hans verk under hela tidsåldern att föras vidare oavbrutet. Verket under hela inkarnationens tidsålder ska anses vara fullständigt först när det har spridit sig genom hela universum. Den inkarnerade Gudens verk inleder en ny era och de som fortsätter hans verk är de män som används av honom. Det verk som människan utför sker helt inom ramen för den inkarnerade Gudens ämbete och kan inte överskrida denna omfattning. Om den inkarnerade Guden inte kommer för att utföra sitt verk, kan människan inte föra den gamla tidsåldern till sitt slut och inleda en ny era. Det verk som människan utför befinner sig uteslutande inom det område av hans plikt som är mänskligt genomförbart och representerar inte Guds verk. Endast den inkarnerade Guden kan komma och fullända det verk som han ska utföra och ingen kan utföra detta verk för hans räkning. Vad jag talar om handlar förstås om inkarnationens verk. Denna inkarnerade Gud utför först ett steg av verk som inte anpassar sig till människans uppfattningar, varefter han utför mer verk som inte anpassar sig till människans föreställningar. Syftet med verket är erövringen av människan. I ett avseende stämmer inte Guds inkarnation med människans uppfattningar och dessutom utför han mer verk som inte stämmer med människans uppfattningar, så människan utvecklar ännu mer kritiska åsikter om honom. Han utför bara erövringens verk bland människor som har otaliga uppfattningar om honom. Oavsett hur de behandlar honom, kommer alla människor att ha hamnat under hans herravälde när han har fullbordat sitt ämbete. Detta verks faktum återspeglas inte bara bland kineser, utan representerar hur hela mänskligheten ska erövras. De effekter som uppnås på dessa människor är en föregångare till de effekter som ska uppnås på hela mänskligheten och effekterna av det verk han utför i framtiden ska till och med i allt högre grad överstiga effekterna på dessa människor. Verket som Gud i köttet utför innebär inte stor ståt och är inte heller höljt i dunkel. Det är påtagligt och verkligt, och det är verk där ett och ett är lika med två. Det är inte dolt för någon och lurar inte heller någon. Vad folk ser är verkliga och äkta saker och vad människan vinner är verklig sanning och kunskap. När verket avslutas kommer människan ha en ny kunskap om honom och de som verkligen söker Gud ska inte längre ha några uppfattningar om honom. Detta är inte bara effekten av hans verk på kineser, utan representerar också effekten av hans verk med att erövra hela mänskligheten, för ingenting är mer gynnsamt för verket med att erövra hela mänskligheten än detta kött, dess verk och allt som tillhör köttet. De är gynnsamma för hans verk av i dag och för hans framtida verk. Detta kött ska erövra hela mänskligheten och vinna hela mänskligheten. Det finns ingen bättre verk genom vilket hela mänskligheten ska få skåda Gud, lyda Gud och lära känna Gud. Det verk som människan utför representerar bara ett begränsat omfång och när Gud utför sitt verk talar han inte till en viss person, utan han talar till hela mänskligheten och till alla dem som accepterar hans ord. Det slut han förkunnar är slutet för alla människor, inte bara slutet för en viss person. Han särbehandlar inte någon och gör inte heller någon till ett offer, och han verkar för och talar till hela mänskligheten. Denna inkarnerade Gud har därmed redan delat in hela mänskligheten efter deras slag, dömt hela mänskligheten och ordnat ett passande slutmål för hela mänskligheten. Fastän Gud bara utför sitt verk i Kina, har han i själva verket redan avgjort hela universums verk. Han kan inte vänta tills hans verk har spridits till hela mänskligheten innan han gradvis gör sina uttalanden och åtgärder. Skulle inte det vara för sent? Nu är han fullständigt kapabel att fullborda det framtida verket i förväg. Eftersom den som verkar är Gud i köttet, gör han gränslöst verk inom ett begränsat omfång och därefter ska han få människan att fullgöra den plikt som människan bör fullgöra; detta är principen för hans verk. Han kan bara leva med människan under en tid och kan inte följa människan tills hela erans verk är avslutat. Det är för att han är Gud som han förutsäger sitt framtida verk. Därefter ska han med sina ord dela in hela mänskligheten efter dess slag och mänskligheten ska träda in i hans stegvisa verk i enlighet med hans ord. Ingen ska fly och alla måste praktisera i enlighet med detta. I framtiden ska tidsåldern därmed vägledas av hans ord och inte av Anden.
Den inkarnerade Gudens verk måste utföras i köttet. Om det utfördes direkt av Guds Ande skulle det inte ge någon effekt. Även om det utfördes av Anden, skulle verket inte vara särskilt betydelsefullt och skulle i slutändan inte vara övertygande. Alla varelser vill veta om Skaparens verk har betydelse, vad det representerar, vad det är till för, om Guds verk är fullt av myndighet och visdom och om det är av yttersta vikt och betydelse. Det verk han utför är till för hela mänsklighetens frälsning, för att besegra Satan och för att vittna om sig själv bland alla ting. Det verk som han utför måste alltså vara av stor betydelse. Människans kött har fördärvats av Satan och blivit i högsta grad förblindat och grundligt skadat. Den mest grundläggande orsaken till att Gud personligen verkar i köttet är att föremålet för hans frälsning är människan, som är av köttet, och att Satan också använder sig av människans kött för att störa Guds verk. Striden med Satan är faktiskt verket med att erövra människan och samtidigt är människan föremålet för Guds frälsning. På så sätt är den inkarnerade Gudens verk helt nödvändigt. Satan fördärvade människans kött och människan blev Satan förkroppsligad och blev det som Gud ska besegra. Därför äger verket med att strida mot Satan och frälsa mänskligheten rum på jorden, och Gud måste bli människa för att strida mot Satan. Detta är yttersta praktiskt verk. När Gud verkar i köttet, strider han egentligen mot Satan i köttet. När han verkar i köttet, utför han sitt verk i den andliga världen och gör hela sitt verk i den andliga världen verkligt på jorden. Den som erövras är människan, som är olydig mot honom, den som besegras är Satan förkroppsligad (det är naturligtvis också människan), som står i fiendskap med honom, och den som i slutändan blir frälst är också människan. På så sätt är det ännu mer nödvändigt för honom att bli en människa som har det yttre skalet av en skapad varelse, så att han verkligen kan strida mot Satan, erövra människan, som är olydig mot honom och besitter samma yttre skal som honom, och frälsa människan, som har samma yttre skal som honom och har skadats av Satan. Hans fiende är människan, föremålet för hans erövring är människan och föremålet för hans frälsning är människan, som skapades av honom. Därför måste han bli människa, och på så sätt blir hans verk mycket lättare. Han kan besegra Satan och erövra mänskligheten, och dessutom kan han frälsa mänskligheten. Trots att detta kött är normalt och verkligt, är han inget alldagligt kött: Han är inte kött som bara är mänskligt, utan kött som är både mänskligt och gudomligt. Detta är skillnaden gentemot människan och tecknet på Guds identitet. Endast sådant kött kan utföra det verk han avser att göra, fullgöra den inkarnerade Gudens ämbete och fullborda hans verk bland människorna. Om det inte vore så skulle hans verk bland människor alltid vara tomt och bristfälligt. Fastän Gud kan strida mot Satans ande och komma segrande ur striden, kan den fördärvade människans gamla natur aldrig lösas och de som är olydiga mot honom och motsätter sig honom kan aldrig verkligen komma under hans herravälde, det vill säga han kan aldrig erövra mänskligheten och kan aldrig vinna hela mänskligheten. Om hans verk på jorden inte kan lösas, då kommer hans förvaltning aldrig att upphöra och hela mänskligheten kommer inte att kunna träda in i vilan. Om Gud inte kan träda in i vilan med alla sina varelser, då kommer sådant förvaltningsverk aldrig att nå ett resultat och Guds härlighet kommer följaktligen att försvinna. Trots att hans kött inte har någon auktoritet, kommer det verk han utför att ha åstadkommit sin effekt. Detta är hans verks oundvikliga riktning. Oavsett om hans kött besitter auktoritet eller inte, är han Gud själv så länge som han är kapabel att utföra Guds eget verk. Oavsett hur normalt och vanligt detta kött är, kan han utföra det verk han bör göra, för detta kött är Gud och inte bara en människa. Anledningen till att detta kött kan utföra det verk som människan inte kan göra är att hans inre väsen är olikt alla människors och anledningen till att han kan frälsa människan är att hans identitet skiljer sig från alla människors. Detta kött är så viktigt för mänskligheten, eftersom han är människa och i ännu högre grad Gud, eftersom han kan utföra det verk som ingen vanlig köttslig människa kan göra och eftersom han kan frälsa den fördärvade människan som lever tillsammans med honom på jorden. Fastän han är identisk med människan, är den inkarnerade Guden viktigare för mänskligheten än någon person av värde, för han kan utföra det verk som inte kan göras av Guds Ande, är mer i stånd än Guds Ande att vittna om Gud själv och är mer förmögen än Guds Ande att helt vinna mänskligheten. Som ett resultat av detta gör hans bidrag till mänskligheten och hans betydelse för hela mänsklighetens existens honom mycket värdefull, trots att detta kött är normalt och vanligt, och det verkliga värdet och betydelsen av detta kött kan inte någon människa mäta. Trots att detta kött inte kan förgöra Satan direkt, kan han använda sitt verk till att erövra mänskligheten och besegra Satan, och få Satan att helt underkasta sig hans herravälde. Det är för att Gud är inkarnerad som han kan besegra Satan och är i stånd att rädda mänskligheten. Han förgör inte Satan direkt, utan blir kött för att utföra verket med att erövra mänskligheten som har fördärvats av Satan. På så sätt är han bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna och bättre i stånd att frälsa den fördärvade människan. Den förkroppsligade Gudens seger över Satan bär större vittnesbörd och är mer övertygande än Guds Andes direkta förintelse av Satan. Gud i köttet är bättre i stånd att hjälpa människan lära känna Skaparen och bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna.
från "Ordet framträder i köttet"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar