1. (Utvalt stycke ur Guds ord)
Angående praktiserandet av bön
Ni ägnar ingen uppmärksamhet åt bön i ert dagliga liv. Folk har alltid förbisett bönen. Böner bads slentrianmässigt, man följde bara manuskriptet inför Gud. Folk ber bara till Gud när något händer dem. Under hela den här tiden, har du någonsin på riktigt bett till Gud? Har du någonsin gråtit tårar av smärta inför Gud?
Har du någonsin kommit till kännedom om dig själv inför Gud? Har du någonsin haft en förtrolig bön med Gud? Övning ger färdighet: Om du inte vanligen ber hemma, har du inget sätt att be i kyrkan, och om du inte normalt ber vid små sammankomster kommer du inte att kunna be vid stora sammankomster. Om du inte vanligen närmar dig Gud eller reflekterar över Guds ord, då har du ingenting att säga när det är dags att be – och även om du ber blir det bara en läpparnas bekännelse; du kommer inte att be på riktigt.
Vad innebär det att be på riktigt? Det innebär att tala de ord som är inuti ditt hjärta till Gud, och att ha gemenskap med Gud efter att ha fått grepp om hans vilja och med hans ord som grund; det innebär att känna sig särskilt nära Gud, känna att han är framför dig och att du har något att säga till honom; och det innebär att vara alldeles särskilt strålande inne i ditt hjärta, och känna att Gud är alldeles särskilt ljuvlig. Du kommer att känna dig alldeles särskilt inspirerad, och när de hört dina ord kommer dina bröder och systrar att känna sig belåtna, de kommer att känna att de ord du talar är orden inne i deras hjärtan, de ord de vill säga, och att det du säger representerar det de vill säga. Det är detta det innebär att be på riktigt. Efter att du har bett på riktigt, kommer du att känna frid i hjärtat och vara belåten; kraften att älska Gud kommer att öka, och du kommer att känna att inget i hela ditt liv är mer värdigt eller betydande än att älska Gud – och allt detta bevisar att dina böner har haft verkan. Har du någonsin bett på ett sådant sätt?
Och hur är det då med bönernas innehåll? Du bör be, steg för steg, i enlighet med ditt sanna tillstånd och det som den Helige Ande skall göra, och du bör ha gemenskap med Gud genom att följa Guds vilja och hans krav på människan. När du börjar praktisera dina böner skall du först ge ditt hjärta till Gud. Försök inte få grepp om Guds vilja; försök bara tala orden inne i ditt hjärta till Gud. När du kommer inför Gud, tala så här: ”O Gud! Först idag inser jag att jag förut varit olydig mot dig. Jag är verkligen fördärvad och usel. Förut slösade jag bort min tid; från och med idag skall jag leva för dig, jag skall leva ut ett meningsfullt liv, och tillgodose din vilja. Jag vill att din Ande alltid verkar inom mig, och alltid belyser och upplyser mig, så att jag kan bära ett starkt och genljudande vittnesbörd inför dig, så att Satan kan se din ära, ditt vittnesbörd och beviset på din triumf inom oss.” När du ber på det här sättet kommer ditt hjärta helt att frigöras, när du har bett på det här sättet kommer ditt hjärta att vara närmare Gud, och genom att ofta be på det här sättet kommer den Helige Ande oundvikligen att verka inom dig. Om du alltid ropar till Gud på det här sättet och gör din föresats inför Gud, så kommer det en dag då din föresats kan godtas inför Gud, då ditt hjärta och hela ditt vara blir mottaget av Gud, och du till slut kommer att göras fullkomlig av Gud. Bön måste vara av yttersta vikt för er. När du ber tar du emot den Helige Andes verk, ditt hjärta blir på så sätt berört av Gud, och kraften i kärleken till Gud inom dig kommer fram. Om du inte ber med ditt hjärta, om du inte öppnar ditt hjärta för att ha gemenskap med Gud, kommer det inte att finnas något sätt för Gud att verka inom dig. Om du efter att ha bett har talat alla ord inne i ditt hjärta och Guds Ande inte har verkat, om du inte känner dig inspirerad inom dig, då visar detta att ditt hjärta inte är uppriktigt, att dina ord inte är sanna, och fortfarande orena. Om du efter att ha bett är belåten, då har dina böner godtagits av Gud och Guds Ande har verkat inom dig. Som någon som tjänar inför Gud kan du inte vara utan böner. Om du verkligen ser gemenskap med Gud som något meningsfullt och värdefullt, skulle du då kunna försaka bönen? Ingen kan vara utan gemenskap med Gud. Utan bön lever du i köttet, du lever i Satans bojor; utan riktig bön lever du under mörkrets inflytande. Jag hoppas att bröderna och systrarna kan be på riktigt varje dag. Detta är emellertid inte att lyda en lärosats, utan en verkan som måste åstadkommas. Är du villig att avstå lite sömn och belåtenhet, genom att be morgonböner i gryningen och sedan njuta av orden från Gud? Om du ber med ett rent hjärta och äter och dricker Guds ord på detta sätt, blir du mer acceptabel för honom. Om du gör detta varenda morgon, om du varenda dag praktiserar att ge ditt hjärta till Gud, kommunicerar och ägnar dig åt honom, då kommer din kunskap om Gud förvisso att öka, och du kommer att kunna få bättre grepp om Guds vilja. Du bör säga: ”O Gud! Jag önskar att uppfylla min plikt. För att du skall bli förhärligad i oss, och kunna åtnjuta vittnesbördet bland oss, den här gruppen av människor, kan jag bara ägna hela mitt vara åt dig. Jag bönfaller dig att verka inom oss, så att jag på riktigt kan älska och tillfredsställa dig, och göra dig till det mål jag strävar mot.” När du är uppfylld av denna börda, kommer Gud säkerligen att göra dig fullkomlig; du bör inte bara be för din egen skull, utan även för ändamålet att göra Guds vilja, och för ändamålet att älska honom. Sådan är den sannaste formen av bön. Ber du för att göra Guds vilja?
Förut visste ni inte hur man ber, och förbisåg bönen; idag måste ni göra ert bästa för att träna er i att be. Om du inte kan framkalla styrkan inom dig att älska Gud, hur kan du då be? Du bör säga: ”O Gud! Mitt hjärta är oförmöget att älska dig på riktigt; jag vill älska dig men jag saknar styrkan. Vad skall jag göra? Jag önskar att du öppnar min andes ögon, jag önskar att din Ande rör vid mitt hjärta, så att jag inför dig blir avklädd alla passiva tillstånd, och inte begränsas av någon person, angelägenhet eller ting; mitt hjärta lägger jag helt naket inför dig, så att hela mitt vara ägnas åt dig, och du kan pröva mig på vilket sätt du vill. Nu ägnar jag ingen tanke åt mina utsikter, inte heller är jag bunden av döden. Med mitt hjärta som älskar dig vill jag söka livets väg. Alla ting och händelser är i dina händer, mitt öde är i dina händer, och även mitt liv styrs av dina händer. Nu eftersträvar jag kärleken till dig, och oavsett om du låter mig älska dig, oavsett hur Satan ingriper, är jag besluten att älska dig.” När du möter sådana ting, ber du på det här sättet. Om du gör det varje dag, kommer kraften att älska Gud gradvis att öka.
Hur träder man in i sann bön?
Medan du ber måste ditt hjärta ha frid inför Gud, och det måste vara uppriktigt. Du har riktig gemenskap och bön med Gud; du får inte bedra Gud med ord som klingar trevligt. Bön kretsar kring det som Gud vill slutföra idag. Be Gud ge dig större upplysning och belysning, och för det tillstånd och de problem du har just nu inför Gud för att be och göra en föresats inför Gud. Bön är inte att följa en rutin, utan att söka Gud med ditt sanna hjärta. Be att Gud skyddar ditt hjärta och gör så att det ofta kan ha frid inför Gud, att du kan känna dig själv, och förakta dig själv, och försaka dig själv i den miljö som Gud har inrättat för dig, så att du på så sätt kan ha en normal relation med Gud och blir någon som på riktigt älskar Gud.
Vad är bönens betydelse?
Bön är ett av människans sätt att samarbeta med Gud, det är en metod för människan att ropa till Gud, och det är den process genom vilken människan berörs av Guds Ande. Man kan säga att de som är utan bön är döda utan ande, bevis på att de saknar förmågorna att bli berörda av Gud. Utan bön kan de inte erhålla ett normalt andligt liv, och än mindre kan de följa den Helige Andes verk; utan bön skär de av sin relation med Gud, och är oförmögna att ta emot Guds godkännande. När du är någon som tror på Gud, blir du mer berörd av Gud ju mer du ber. Sådana människor har högre föresats och kan i högre grad ta emot den senaste upplysningen från Gud; därför kan endast sådana människor göras fullkomliga så snart som möjligt av den Helige Ande.
Vilken verkan skall uppnås av bönen?
Människor kan utföra bönens praktik och förstå bönens betydelse, men den effekt som bönen skall uppnå är ingen enkel sak. Bön handlar inte om att gå igenom formaliteterna, eller följa rutinen, eller recitera Guds ord, det vill säga bön innebär inte att härma ord och kopiera andra. I bönen måste du ge ditt hjärta till Gud, dela orden i ditt hjärta med Gud så att du kan beröras av Gud. Om dina böner skall göra verkan, då måste de bygga på din läsning av Guds ord. Endast genom att be mitt i Guds ord kommer du att kunna motta mer upplysning och belysning. En sann bön syns på att man har ett hjärta som eftertraktar de krav som ställs av Gud, och är villig att uppfylla dessa krav; du kommer att kunna hata allt som Gud hatar, och utifrån det kommer du att ha kunskap och kommer att känna och vara klar med de sanningar som förklaras av Gud. Att ha föresatsen, och tron, och kunskapen, och en väg att praktisera utifrån efter att ha bett – bara detta är att be på riktigt, och endast sådan bön kan ha verkan. Ändå måste bön bygga på grunden att njuta av Guds ord och ha gemenskap med Gud i hans ord, att ditt hjärta kan söka Gud och att det har frid inför Gud. Sådan bön har redan nått stadiet med sann gemenskap med Gud.
Grundläggande kunskap om bön:
1. Säg inte blint vad som helst som du kommer att tänka på. Det måste finnas en börda inne i ditt hjärta, det vill säga du måste ha ett mål när du ber.
2. Dina böner måste innehålla Guds ord; de måste vara grundade på Guds ord.
3. När du ber kan du inte beträda gamla marker; du får inte ta upp sådant som är inaktuellt. Du bör träna dig särskilt för att tala den Helige Andes nuvarande ord; först då kommer du att kunna upprätta en förbindelse med Gud.
4. Bön i grupp måste kretsa kring en kärna, som måste vara den Helige Andes verk idag.
5. Alla människor måste lära sig hur man ber för något. Du måste i Guds ord hitta de delar som gäller det du ska be för, och du måste dessutom ta på dig bördan att regelbundet be för detta. Detta är ett uttryck för att bry sig om Guds vilja.
Det personliga bönelivet bygger på att förstå bönens betydelse och den grundläggande kunskapen om bön. Be ofta i ditt dagliga liv för dina brister, be för att uppnå förändringar i ditt sinnelag i livet, och be grundat på din kunskap om Guds ord. Var och en bör etablera sitt eget böneliv, de bör be om kunskapen grundad på Guds ord, de bör be för att söka kunskapen om Guds verk. Lägg dina faktiska omständigheter inför Gud, och var pragmatisk, och fäst ingen uppmärksamhet vid metod; nyckeln är att erhålla sann kunskap, och att faktiskt erfara Guds ord. Alla som eftersträvar att träda in i det andliga livet måste kunna be på många olika sätt. Tyst bön, att begrunda Guds ord, komma till kunskap om Guds verk, och så vidare – denna målinriktade form av gemenskap är till för att uppnå inträde i ett normalt andligt liv, göra din egen situation inför Gud bättre och bättre, och orsaka ännu större framsteg i ditt liv. Kort sagt är allt du gör – oavsett om det är att äta och dricka Guds ord, eller be tyst eller förkunna ljudligt – till för att tydligt se Guds ord, och hans verk, och det som han vill uppnå i dig. Viktigare är att det är för att nå de normer som Gud kräver och ta ditt liv till nästa nivå. Den lägsta norm som Gud kräver av människor är att de kan öppna sina hjärtan för honom. Om människan ger sitt sanna hjärta till Gud och säger till Gud det som verkligen är i hennes hjärta, då är Gud villig att verka i människan; Gud vill inte ha människans förvridna hjärta, utan hennes rena och ärliga hjärta. Om människan inte på riktigt lättar sitt hjärta för Gud, då berör inte Gud människans hjärta eller verkar inom henne. Det mest angelägna med att be är därför att tala ditt sanna hjärtas ord till Gud, berätta för Gud om dina brister eller upproriska sinnelag och helt öppna dig själv för Gud. Först då blir Gud intresserad av dina böner; om inte kommer Gud att dölja sitt ansikte för dig. Minimikriteriet för bön är att du måste kunna bevara frid i ditt hjärta inför Gud, och det får inte avlägsna sig från Gud. Under denna period har du kanske inte vunnit någon nyare eller högre syn, men du måste använda bönen för att behålla saker och ting som de är – du kan inte gå bakåt. Detta är det allra minsta du måste uppnå. Om du inte kan åstadkomma ens det, då bevisar det att ditt andliga liv inte har kommit in på rätt spår; därför är du oförmögen att hålla fast vid din ursprungliga vision, och berövad tro på Gud, och din föresats försvinner därefter. Ditt inträde i det andliga livet kännetecknas av om dina böner har kommit in på rätt spår eller inte. Alla människor måste träda in i denna verklighet, de måste alla arbeta med att medvetet träna sig i bön, inte passivt vänta, utan medvetet söka efter att bli berörda av den Helige Ande. Först då blir de människor som på riktigt söker Gud.
När du börjar be måste du vara realistisk, och får inte sträcka dig längre än du når; du kan inte ställa överdådiga krav och hoppas att du så fort du öppnar munnen kommer att bli berörd av den Helige Ande, upplyst och belyst, och får mycket nåd till skänks. Det är omöjligt – Gud gör inte sådant som är övernaturligt. Gud åstadkommer människors böner i sin egen tid och ibland prövar han din tro för att se om du är lojal inför honom. När du ber måste du ha tro, ståndaktighet och föresats. De flesta människor som börjar träna på att be känner inte att de har berörts av den Helige Ande och tappar därför modet. Det duger inte! Du måste ha uthållighet, du måste fokusera på att känna den Helige Andes beröring, och på att söka och utforska. Ibland är den väg du handlar efter felaktig; ibland kan dina motiveringar och föreställningar inte stå fasta inför Gud, och då rör inte Guds Ande dig; dessutom finns det tider då Gud ser på om du är lojal eller inte. Kort sagt måste du anstränga dig mer för att träna dig. Om du upptäcker att den väg du handlar efter är avvikande, kan du ändra ditt sätt att be. Så länge du söker på riktigt, och längtar efter att få ta emot, så kommer helt säkert den Helige Ande att ta dig in i denna verklighet. Ibland ber du med ett sant hjärta men känner dig inte som om du har berörts särskilt mycket. Vid sådana tillfällen måste du lita på din tro, och förtrösta på att Gud ser till dina böner; du måste ha ståndaktighet i dina böner.
Du måste vara ärlig, och måste be för att göra dig av med det baksluga i ditt hjärta. Allt eftersom du använder bönen för att rena dig närhelst det behövs, och använder den för att bli berörd av Guds Ande, kommer ditt sinnelag gradvis att förändras. Det sanna andliga livet är ett liv i bön, och det är ett liv som är berört av den Helige Ande. Processen att bli berörd av den Helige Ande är processen att ändra människans sinnelag. Ett liv som inte har berörts av den Helige Ande är inget andligt liv, det är fortfarande religiös ritual; endast de som ofta berörs av den Helige Ande, och har blivit upplysta och belysta av den Helige Ande, är människor som har trätt in i det andliga livet. Människans sinnelag förändras konstant när hon ber, och ju mer hon rörs av Guds Ande, desto mer positiv och lydig blir hon. På så sätt kommer också hennes hjärta gradvis att renas, och efter det förändras gradvis hennes sinnelag. Sådan är den sanna bönens verkan.
Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”
2. Den här mannen Petrus var av utomordentlig kaliber, men hans situation skilde sig från Paulus. Hans föräldrar förföljde mig, de tillhörde demoner som var besatta av Satan, och därför kan man inte säga att de vidarebefordrade vägen till Petrus. Petrus var snabbtänkt, begåvad med medfödd intelligens och avgudad av sina föräldrar från barndomen; men när han vuxit upp blev han deras fiende, för han sökte alltid lära känna mig och det fick honom att vända sina föräldrar ryggen. Det berodde först och främst på att han trodde att himlarna och jorden och alla ting är i den Allsmäktiges händer och att allt positivt har sitt ursprung i Gud och kommer direkt från honom utan att däremellan ha genomgått någon bearbetning av Satan. Med sina föräldrars motsatta exempel som kontrast, gjorde detta honom i stånd att ännu lättare känna igen min kärlek och barmhärtighet och därmed väcka i honom en ännu större passion att söka efter mig. Han gav noga akt på att inte bara äta och dricka mina ord utan i än högre grad på att fatta mina intentioner, och han var ständigt klok och försiktig i sina tankar så att han alltid var synnerligen skarpsinnig i sin ande, och därför kunde han behaga mig i allt han gjorde. I vardagslivet gav han noga akt på att införliva lärdomarna av de som kommit till korta i gångna tider för att sporra sig själv framåt mot större ansträngningar, livrädd att han skulle falla i misslyckandenas nät. Han gav också noga akt på att ta till sig den förtröstan och kärlek som hysts av alla dessa som genom tiderna älskat Gud. På så sätt påskyndade han sin tillväxt, inte bara i fråga om negativa aspekter utan – vilket var mycket viktigare – positiva aspekter, tills han i min närvaro blev den människa som kände mig bäst. Därför är det inte svårt att föreställa sig hur han kunde lägga allt han hade i mina händer, så att han inte längre var sin egen herre ens i fråga om mat, kläder, sömn eller var han bodde, utan gjorde min tillfredsställelse i alla avseenden till den grundval på vilken han åtnjöt min frikostighet. Så många gånger satte jag honom på prov, vilket naturligtvis lämnade honom halvdöd, men inte ens mitt under dessa hundratals prövningar förlorade han tron på mig eller blev besviken på mig en enda gång. Inte ens när jag sa att jag redan hade kastat honom åt sidan blev han modfälld eller greps av misströstan, utan han fortsatte att som innan tillämpa sina principer för att älska mig på ett praktiskt sätt. Jag sa till honom att trots att han älskade mig, lovordade jag honom inte utan tänkte till sist kasta honom i Satans händer. Mitt under dessa prövningar, som inte nådde hans kött utan var prövningar genom ord, bad han fortfarande till mig: ”O, Gud! Finns det bland himlarna och jorden och de otaliga tingen någon människa, någon varelse eller något ting som inte är i dina, den Allsmäktiges, händer? När du vill visa mig barmhärtighet, gläds mitt hjärta storligen över din barmhärtighet; när du vill verkställa dom över mig, även om jag må vara ovärdig, känner jag än mer dina gärningars djupa mysterium, för du är full av myndighet och visdom. Även om mitt kött må plågas känner jag tröst i min ande. Hur skulle jag kunna låta bli att prisa din visdom och dina gärningar? Om jag så dör efter att ha lärt känna dig skulle jag ändå alltid vara redo och villig. O, du Allsmäktige! Inte är det väl så att du faktiskt inte önskar låta mig se dig? Inte är det väl så att jag faktiskt är ovärdig att motta din dom? Kan det möjligen vara så att det finns något i mig som du inte önskar se?” Mitt under dessa sorters prövningar är det uppenbart att Petrus, fastän han inte var i stånd att greppa mina intentioner exakt, ansåg det vara en fråga om stolthet och personlig ära att användas av mig (om så bara för att ta emot min dom så att mänskligheten skulle kunna se mitt majestät och min vrede), och var allt annat än nedslagen över att sättas på prov. På grund av sin trohet i min närvaro, och på grund av de välsignelser jag gav honom, har han blivit ett exempel och en förebild för mänskligheten i tusentals år. Är inte detta precis det exempel som ni bör följa?
Utdrag ur ”Kapitel 6” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”
3. När Petrus blev tuktad av Gud, bad han: ”O Gud! Mitt kött är olydigt, och du tuktar mig och dömer mig. Jag gläder mig i din tuktan och dom, och även om du inte vill ha mig, skådar jag i din dom ditt heliga och rättfärdiga sinnelag. När du dömer mig, så att andra kan skåda ditt rättfärdiga sinnelag i din dom, känner jag mig tillfreds. Jag önskar bara att ditt sinnelag kan visas fram, så att ditt rättfärdiga sinnelag kan synas av alla skapade varelser, och att jag kan älska dig renare genom din dom och uppnå likheten av en som är rättfärdig. Denna din dom är god, för sådan är din nådiga vilja. Jag vet att det fortfarande är mycket i mig som är upproriskt, och att jag fortfarande inte är lämpad att komma inför dig. Jag önskar att du dömer mig ännu mer, oavsett om det är genom en fientlig miljö eller stora vedermödor; hur du än dömer mig, är det dyrbart för mig. Din kärlek är så djup, och jag är villig att lägga mig inför din barmhärtighet utan det minsta klagomål.” Detta är Petrus kunskap efter att han upplevde Guds verk, och också ett vittnesbörd om hans kärlek till Gud.
Utdrag ur ”Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom” i ”Ordet framträder i köttet”
Angående praktiserandet av bön
Ni ägnar ingen uppmärksamhet åt bön i ert dagliga liv. Folk har alltid förbisett bönen. Böner bads slentrianmässigt, man följde bara manuskriptet inför Gud. Folk ber bara till Gud när något händer dem. Under hela den här tiden, har du någonsin på riktigt bett till Gud? Har du någonsin gråtit tårar av smärta inför Gud?
Har du någonsin kommit till kännedom om dig själv inför Gud? Har du någonsin haft en förtrolig bön med Gud? Övning ger färdighet: Om du inte vanligen ber hemma, har du inget sätt att be i kyrkan, och om du inte normalt ber vid små sammankomster kommer du inte att kunna be vid stora sammankomster. Om du inte vanligen närmar dig Gud eller reflekterar över Guds ord, då har du ingenting att säga när det är dags att be – och även om du ber blir det bara en läpparnas bekännelse; du kommer inte att be på riktigt.
Vad innebär det att be på riktigt? Det innebär att tala de ord som är inuti ditt hjärta till Gud, och att ha gemenskap med Gud efter att ha fått grepp om hans vilja och med hans ord som grund; det innebär att känna sig särskilt nära Gud, känna att han är framför dig och att du har något att säga till honom; och det innebär att vara alldeles särskilt strålande inne i ditt hjärta, och känna att Gud är alldeles särskilt ljuvlig. Du kommer att känna dig alldeles särskilt inspirerad, och när de hört dina ord kommer dina bröder och systrar att känna sig belåtna, de kommer att känna att de ord du talar är orden inne i deras hjärtan, de ord de vill säga, och att det du säger representerar det de vill säga. Det är detta det innebär att be på riktigt. Efter att du har bett på riktigt, kommer du att känna frid i hjärtat och vara belåten; kraften att älska Gud kommer att öka, och du kommer att känna att inget i hela ditt liv är mer värdigt eller betydande än att älska Gud – och allt detta bevisar att dina böner har haft verkan. Har du någonsin bett på ett sådant sätt?
Och hur är det då med bönernas innehåll? Du bör be, steg för steg, i enlighet med ditt sanna tillstånd och det som den Helige Ande skall göra, och du bör ha gemenskap med Gud genom att följa Guds vilja och hans krav på människan. När du börjar praktisera dina böner skall du först ge ditt hjärta till Gud. Försök inte få grepp om Guds vilja; försök bara tala orden inne i ditt hjärta till Gud. När du kommer inför Gud, tala så här: ”O Gud! Först idag inser jag att jag förut varit olydig mot dig. Jag är verkligen fördärvad och usel. Förut slösade jag bort min tid; från och med idag skall jag leva för dig, jag skall leva ut ett meningsfullt liv, och tillgodose din vilja. Jag vill att din Ande alltid verkar inom mig, och alltid belyser och upplyser mig, så att jag kan bära ett starkt och genljudande vittnesbörd inför dig, så att Satan kan se din ära, ditt vittnesbörd och beviset på din triumf inom oss.” När du ber på det här sättet kommer ditt hjärta helt att frigöras, när du har bett på det här sättet kommer ditt hjärta att vara närmare Gud, och genom att ofta be på det här sättet kommer den Helige Ande oundvikligen att verka inom dig. Om du alltid ropar till Gud på det här sättet och gör din föresats inför Gud, så kommer det en dag då din föresats kan godtas inför Gud, då ditt hjärta och hela ditt vara blir mottaget av Gud, och du till slut kommer att göras fullkomlig av Gud. Bön måste vara av yttersta vikt för er. När du ber tar du emot den Helige Andes verk, ditt hjärta blir på så sätt berört av Gud, och kraften i kärleken till Gud inom dig kommer fram. Om du inte ber med ditt hjärta, om du inte öppnar ditt hjärta för att ha gemenskap med Gud, kommer det inte att finnas något sätt för Gud att verka inom dig. Om du efter att ha bett har talat alla ord inne i ditt hjärta och Guds Ande inte har verkat, om du inte känner dig inspirerad inom dig, då visar detta att ditt hjärta inte är uppriktigt, att dina ord inte är sanna, och fortfarande orena. Om du efter att ha bett är belåten, då har dina böner godtagits av Gud och Guds Ande har verkat inom dig. Som någon som tjänar inför Gud kan du inte vara utan böner. Om du verkligen ser gemenskap med Gud som något meningsfullt och värdefullt, skulle du då kunna försaka bönen? Ingen kan vara utan gemenskap med Gud. Utan bön lever du i köttet, du lever i Satans bojor; utan riktig bön lever du under mörkrets inflytande. Jag hoppas att bröderna och systrarna kan be på riktigt varje dag. Detta är emellertid inte att lyda en lärosats, utan en verkan som måste åstadkommas. Är du villig att avstå lite sömn och belåtenhet, genom att be morgonböner i gryningen och sedan njuta av orden från Gud? Om du ber med ett rent hjärta och äter och dricker Guds ord på detta sätt, blir du mer acceptabel för honom. Om du gör detta varenda morgon, om du varenda dag praktiserar att ge ditt hjärta till Gud, kommunicerar och ägnar dig åt honom, då kommer din kunskap om Gud förvisso att öka, och du kommer att kunna få bättre grepp om Guds vilja. Du bör säga: ”O Gud! Jag önskar att uppfylla min plikt. För att du skall bli förhärligad i oss, och kunna åtnjuta vittnesbördet bland oss, den här gruppen av människor, kan jag bara ägna hela mitt vara åt dig. Jag bönfaller dig att verka inom oss, så att jag på riktigt kan älska och tillfredsställa dig, och göra dig till det mål jag strävar mot.” När du är uppfylld av denna börda, kommer Gud säkerligen att göra dig fullkomlig; du bör inte bara be för din egen skull, utan även för ändamålet att göra Guds vilja, och för ändamålet att älska honom. Sådan är den sannaste formen av bön. Ber du för att göra Guds vilja?
Förut visste ni inte hur man ber, och förbisåg bönen; idag måste ni göra ert bästa för att träna er i att be. Om du inte kan framkalla styrkan inom dig att älska Gud, hur kan du då be? Du bör säga: ”O Gud! Mitt hjärta är oförmöget att älska dig på riktigt; jag vill älska dig men jag saknar styrkan. Vad skall jag göra? Jag önskar att du öppnar min andes ögon, jag önskar att din Ande rör vid mitt hjärta, så att jag inför dig blir avklädd alla passiva tillstånd, och inte begränsas av någon person, angelägenhet eller ting; mitt hjärta lägger jag helt naket inför dig, så att hela mitt vara ägnas åt dig, och du kan pröva mig på vilket sätt du vill. Nu ägnar jag ingen tanke åt mina utsikter, inte heller är jag bunden av döden. Med mitt hjärta som älskar dig vill jag söka livets väg. Alla ting och händelser är i dina händer, mitt öde är i dina händer, och även mitt liv styrs av dina händer. Nu eftersträvar jag kärleken till dig, och oavsett om du låter mig älska dig, oavsett hur Satan ingriper, är jag besluten att älska dig.” När du möter sådana ting, ber du på det här sättet. Om du gör det varje dag, kommer kraften att älska Gud gradvis att öka.
Hur träder man in i sann bön?
Medan du ber måste ditt hjärta ha frid inför Gud, och det måste vara uppriktigt. Du har riktig gemenskap och bön med Gud; du får inte bedra Gud med ord som klingar trevligt. Bön kretsar kring det som Gud vill slutföra idag. Be Gud ge dig större upplysning och belysning, och för det tillstånd och de problem du har just nu inför Gud för att be och göra en föresats inför Gud. Bön är inte att följa en rutin, utan att söka Gud med ditt sanna hjärta. Be att Gud skyddar ditt hjärta och gör så att det ofta kan ha frid inför Gud, att du kan känna dig själv, och förakta dig själv, och försaka dig själv i den miljö som Gud har inrättat för dig, så att du på så sätt kan ha en normal relation med Gud och blir någon som på riktigt älskar Gud.
Vad är bönens betydelse?
Bön är ett av människans sätt att samarbeta med Gud, det är en metod för människan att ropa till Gud, och det är den process genom vilken människan berörs av Guds Ande. Man kan säga att de som är utan bön är döda utan ande, bevis på att de saknar förmågorna att bli berörda av Gud. Utan bön kan de inte erhålla ett normalt andligt liv, och än mindre kan de följa den Helige Andes verk; utan bön skär de av sin relation med Gud, och är oförmögna att ta emot Guds godkännande. När du är någon som tror på Gud, blir du mer berörd av Gud ju mer du ber. Sådana människor har högre föresats och kan i högre grad ta emot den senaste upplysningen från Gud; därför kan endast sådana människor göras fullkomliga så snart som möjligt av den Helige Ande.
Vilken verkan skall uppnås av bönen?
Människor kan utföra bönens praktik och förstå bönens betydelse, men den effekt som bönen skall uppnå är ingen enkel sak. Bön handlar inte om att gå igenom formaliteterna, eller följa rutinen, eller recitera Guds ord, det vill säga bön innebär inte att härma ord och kopiera andra. I bönen måste du ge ditt hjärta till Gud, dela orden i ditt hjärta med Gud så att du kan beröras av Gud. Om dina böner skall göra verkan, då måste de bygga på din läsning av Guds ord. Endast genom att be mitt i Guds ord kommer du att kunna motta mer upplysning och belysning. En sann bön syns på att man har ett hjärta som eftertraktar de krav som ställs av Gud, och är villig att uppfylla dessa krav; du kommer att kunna hata allt som Gud hatar, och utifrån det kommer du att ha kunskap och kommer att känna och vara klar med de sanningar som förklaras av Gud. Att ha föresatsen, och tron, och kunskapen, och en väg att praktisera utifrån efter att ha bett – bara detta är att be på riktigt, och endast sådan bön kan ha verkan. Ändå måste bön bygga på grunden att njuta av Guds ord och ha gemenskap med Gud i hans ord, att ditt hjärta kan söka Gud och att det har frid inför Gud. Sådan bön har redan nått stadiet med sann gemenskap med Gud.
Grundläggande kunskap om bön:
1. Säg inte blint vad som helst som du kommer att tänka på. Det måste finnas en börda inne i ditt hjärta, det vill säga du måste ha ett mål när du ber.
2. Dina böner måste innehålla Guds ord; de måste vara grundade på Guds ord.
3. När du ber kan du inte beträda gamla marker; du får inte ta upp sådant som är inaktuellt. Du bör träna dig särskilt för att tala den Helige Andes nuvarande ord; först då kommer du att kunna upprätta en förbindelse med Gud.
4. Bön i grupp måste kretsa kring en kärna, som måste vara den Helige Andes verk idag.
5. Alla människor måste lära sig hur man ber för något. Du måste i Guds ord hitta de delar som gäller det du ska be för, och du måste dessutom ta på dig bördan att regelbundet be för detta. Detta är ett uttryck för att bry sig om Guds vilja.
Det personliga bönelivet bygger på att förstå bönens betydelse och den grundläggande kunskapen om bön. Be ofta i ditt dagliga liv för dina brister, be för att uppnå förändringar i ditt sinnelag i livet, och be grundat på din kunskap om Guds ord. Var och en bör etablera sitt eget böneliv, de bör be om kunskapen grundad på Guds ord, de bör be för att söka kunskapen om Guds verk. Lägg dina faktiska omständigheter inför Gud, och var pragmatisk, och fäst ingen uppmärksamhet vid metod; nyckeln är att erhålla sann kunskap, och att faktiskt erfara Guds ord. Alla som eftersträvar att träda in i det andliga livet måste kunna be på många olika sätt. Tyst bön, att begrunda Guds ord, komma till kunskap om Guds verk, och så vidare – denna målinriktade form av gemenskap är till för att uppnå inträde i ett normalt andligt liv, göra din egen situation inför Gud bättre och bättre, och orsaka ännu större framsteg i ditt liv. Kort sagt är allt du gör – oavsett om det är att äta och dricka Guds ord, eller be tyst eller förkunna ljudligt – till för att tydligt se Guds ord, och hans verk, och det som han vill uppnå i dig. Viktigare är att det är för att nå de normer som Gud kräver och ta ditt liv till nästa nivå. Den lägsta norm som Gud kräver av människor är att de kan öppna sina hjärtan för honom. Om människan ger sitt sanna hjärta till Gud och säger till Gud det som verkligen är i hennes hjärta, då är Gud villig att verka i människan; Gud vill inte ha människans förvridna hjärta, utan hennes rena och ärliga hjärta. Om människan inte på riktigt lättar sitt hjärta för Gud, då berör inte Gud människans hjärta eller verkar inom henne. Det mest angelägna med att be är därför att tala ditt sanna hjärtas ord till Gud, berätta för Gud om dina brister eller upproriska sinnelag och helt öppna dig själv för Gud. Först då blir Gud intresserad av dina böner; om inte kommer Gud att dölja sitt ansikte för dig. Minimikriteriet för bön är att du måste kunna bevara frid i ditt hjärta inför Gud, och det får inte avlägsna sig från Gud. Under denna period har du kanske inte vunnit någon nyare eller högre syn, men du måste använda bönen för att behålla saker och ting som de är – du kan inte gå bakåt. Detta är det allra minsta du måste uppnå. Om du inte kan åstadkomma ens det, då bevisar det att ditt andliga liv inte har kommit in på rätt spår; därför är du oförmögen att hålla fast vid din ursprungliga vision, och berövad tro på Gud, och din föresats försvinner därefter. Ditt inträde i det andliga livet kännetecknas av om dina böner har kommit in på rätt spår eller inte. Alla människor måste träda in i denna verklighet, de måste alla arbeta med att medvetet träna sig i bön, inte passivt vänta, utan medvetet söka efter att bli berörda av den Helige Ande. Först då blir de människor som på riktigt söker Gud.
När du börjar be måste du vara realistisk, och får inte sträcka dig längre än du når; du kan inte ställa överdådiga krav och hoppas att du så fort du öppnar munnen kommer att bli berörd av den Helige Ande, upplyst och belyst, och får mycket nåd till skänks. Det är omöjligt – Gud gör inte sådant som är övernaturligt. Gud åstadkommer människors böner i sin egen tid och ibland prövar han din tro för att se om du är lojal inför honom. När du ber måste du ha tro, ståndaktighet och föresats. De flesta människor som börjar träna på att be känner inte att de har berörts av den Helige Ande och tappar därför modet. Det duger inte! Du måste ha uthållighet, du måste fokusera på att känna den Helige Andes beröring, och på att söka och utforska. Ibland är den väg du handlar efter felaktig; ibland kan dina motiveringar och föreställningar inte stå fasta inför Gud, och då rör inte Guds Ande dig; dessutom finns det tider då Gud ser på om du är lojal eller inte. Kort sagt måste du anstränga dig mer för att träna dig. Om du upptäcker att den väg du handlar efter är avvikande, kan du ändra ditt sätt att be. Så länge du söker på riktigt, och längtar efter att få ta emot, så kommer helt säkert den Helige Ande att ta dig in i denna verklighet. Ibland ber du med ett sant hjärta men känner dig inte som om du har berörts särskilt mycket. Vid sådana tillfällen måste du lita på din tro, och förtrösta på att Gud ser till dina böner; du måste ha ståndaktighet i dina böner.
Du måste vara ärlig, och måste be för att göra dig av med det baksluga i ditt hjärta. Allt eftersom du använder bönen för att rena dig närhelst det behövs, och använder den för att bli berörd av Guds Ande, kommer ditt sinnelag gradvis att förändras. Det sanna andliga livet är ett liv i bön, och det är ett liv som är berört av den Helige Ande. Processen att bli berörd av den Helige Ande är processen att ändra människans sinnelag. Ett liv som inte har berörts av den Helige Ande är inget andligt liv, det är fortfarande religiös ritual; endast de som ofta berörs av den Helige Ande, och har blivit upplysta och belysta av den Helige Ande, är människor som har trätt in i det andliga livet. Människans sinnelag förändras konstant när hon ber, och ju mer hon rörs av Guds Ande, desto mer positiv och lydig blir hon. På så sätt kommer också hennes hjärta gradvis att renas, och efter det förändras gradvis hennes sinnelag. Sådan är den sanna bönens verkan.
Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”
2. Den här mannen Petrus var av utomordentlig kaliber, men hans situation skilde sig från Paulus. Hans föräldrar förföljde mig, de tillhörde demoner som var besatta av Satan, och därför kan man inte säga att de vidarebefordrade vägen till Petrus. Petrus var snabbtänkt, begåvad med medfödd intelligens och avgudad av sina föräldrar från barndomen; men när han vuxit upp blev han deras fiende, för han sökte alltid lära känna mig och det fick honom att vända sina föräldrar ryggen. Det berodde först och främst på att han trodde att himlarna och jorden och alla ting är i den Allsmäktiges händer och att allt positivt har sitt ursprung i Gud och kommer direkt från honom utan att däremellan ha genomgått någon bearbetning av Satan. Med sina föräldrars motsatta exempel som kontrast, gjorde detta honom i stånd att ännu lättare känna igen min kärlek och barmhärtighet och därmed väcka i honom en ännu större passion att söka efter mig. Han gav noga akt på att inte bara äta och dricka mina ord utan i än högre grad på att fatta mina intentioner, och han var ständigt klok och försiktig i sina tankar så att han alltid var synnerligen skarpsinnig i sin ande, och därför kunde han behaga mig i allt han gjorde. I vardagslivet gav han noga akt på att införliva lärdomarna av de som kommit till korta i gångna tider för att sporra sig själv framåt mot större ansträngningar, livrädd att han skulle falla i misslyckandenas nät. Han gav också noga akt på att ta till sig den förtröstan och kärlek som hysts av alla dessa som genom tiderna älskat Gud. På så sätt påskyndade han sin tillväxt, inte bara i fråga om negativa aspekter utan – vilket var mycket viktigare – positiva aspekter, tills han i min närvaro blev den människa som kände mig bäst. Därför är det inte svårt att föreställa sig hur han kunde lägga allt han hade i mina händer, så att han inte längre var sin egen herre ens i fråga om mat, kläder, sömn eller var han bodde, utan gjorde min tillfredsställelse i alla avseenden till den grundval på vilken han åtnjöt min frikostighet. Så många gånger satte jag honom på prov, vilket naturligtvis lämnade honom halvdöd, men inte ens mitt under dessa hundratals prövningar förlorade han tron på mig eller blev besviken på mig en enda gång. Inte ens när jag sa att jag redan hade kastat honom åt sidan blev han modfälld eller greps av misströstan, utan han fortsatte att som innan tillämpa sina principer för att älska mig på ett praktiskt sätt. Jag sa till honom att trots att han älskade mig, lovordade jag honom inte utan tänkte till sist kasta honom i Satans händer. Mitt under dessa prövningar, som inte nådde hans kött utan var prövningar genom ord, bad han fortfarande till mig: ”O, Gud! Finns det bland himlarna och jorden och de otaliga tingen någon människa, någon varelse eller något ting som inte är i dina, den Allsmäktiges, händer? När du vill visa mig barmhärtighet, gläds mitt hjärta storligen över din barmhärtighet; när du vill verkställa dom över mig, även om jag må vara ovärdig, känner jag än mer dina gärningars djupa mysterium, för du är full av myndighet och visdom. Även om mitt kött må plågas känner jag tröst i min ande. Hur skulle jag kunna låta bli att prisa din visdom och dina gärningar? Om jag så dör efter att ha lärt känna dig skulle jag ändå alltid vara redo och villig. O, du Allsmäktige! Inte är det väl så att du faktiskt inte önskar låta mig se dig? Inte är det väl så att jag faktiskt är ovärdig att motta din dom? Kan det möjligen vara så att det finns något i mig som du inte önskar se?” Mitt under dessa sorters prövningar är det uppenbart att Petrus, fastän han inte var i stånd att greppa mina intentioner exakt, ansåg det vara en fråga om stolthet och personlig ära att användas av mig (om så bara för att ta emot min dom så att mänskligheten skulle kunna se mitt majestät och min vrede), och var allt annat än nedslagen över att sättas på prov. På grund av sin trohet i min närvaro, och på grund av de välsignelser jag gav honom, har han blivit ett exempel och en förebild för mänskligheten i tusentals år. Är inte detta precis det exempel som ni bör följa?
Utdrag ur ”Kapitel 6” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”
3. När Petrus blev tuktad av Gud, bad han: ”O Gud! Mitt kött är olydigt, och du tuktar mig och dömer mig. Jag gläder mig i din tuktan och dom, och även om du inte vill ha mig, skådar jag i din dom ditt heliga och rättfärdiga sinnelag. När du dömer mig, så att andra kan skåda ditt rättfärdiga sinnelag i din dom, känner jag mig tillfreds. Jag önskar bara att ditt sinnelag kan visas fram, så att ditt rättfärdiga sinnelag kan synas av alla skapade varelser, och att jag kan älska dig renare genom din dom och uppnå likheten av en som är rättfärdig. Denna din dom är god, för sådan är din nådiga vilja. Jag vet att det fortfarande är mycket i mig som är upproriskt, och att jag fortfarande inte är lämpad att komma inför dig. Jag önskar att du dömer mig ännu mer, oavsett om det är genom en fientlig miljö eller stora vedermödor; hur du än dömer mig, är det dyrbart för mig. Din kärlek är så djup, och jag är villig att lägga mig inför din barmhärtighet utan det minsta klagomål.” Detta är Petrus kunskap efter att han upplevde Guds verk, och också ett vittnesbörd om hans kärlek till Gud.
Utdrag ur ”Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom” i ”Ordet framträder i köttet”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar