Den inkarnerade Gudens verk inkluderar två delar. Den första gången blev han kött, folk trodde inte på honom och kände honom inte, och de spikade fast Jesus på korset. Den andra gången trodde inte folk heller på honom, än mindre lärde de känna honom, och än en gång spikade de upp Kristus på korset.Är människan inte Guds fiende? Om människan inte känner honom, hur skulle hon då kunna vara Guds förtrogna? Och hur skulle hon kunna vara kvalificerad att vittna om Gud? Är inte alla anspråk på att älska Gud, tjäna Gud, lovprisa Gud, bedrägliga lögner? Om du ägnar ditt liv åt dessa orealistiska, opraktiska ting, arbetar du då inte till ingen nytta? Hur skulle du kunna vara Guds förtrogna när du inte ens vet vem Gud är? Är en sådan strävan inte vag och abstrakt? Är den inte bedräglig? Hur kan någon bli Guds förtrogna? Vad är den praktiska betydelsen av att vara en av Guds förtrogna? Kan du vara en av Guds Andes förtrogna? Kan du se hur stor och upphöjd Anden är? Att vara en osynlig, ogripbar Guds förtrogna – är inte det vagt och abstrakt? Vad är den praktiska betydelsen av en sådan strävan? Är inte allt bedrägliga lögner? Det du strävar efter är att bli Guds förtrogna, men faktum är att du är Satans knähund, för du känner inte Gud och du följer den icke existerande ”Guden av alla ting” som är osynlig, ogripbar och uppbyggd av dina egna begrepp. Allmänt talat är en sådan ”Gud” Satan och praktiskt talat är det du själv. Du försöker bli din egen förtrogna men säger ändå att du försöker vara Guds förtrogna – är inte det hädelse? Vad har en sådan strävan för värde? Om Guds Ande inte blir kött, då är Guds väsen inte mer än en osynlig, ogripbar Ande av liv, formlös och amorf, av det icke materiella slaget, oåtkomlig och obegriplig för människan. Hur skulle människan kunna vara den förtrogna till en icke fysisk, förunderlig, obegriplig Ande som denna? Är det inte ett skämt? Sådant absurt resonemang är ogiltigt och opraktiskt. Den skapade människan är av ett till sin natur annat slag än Guds Ande, så hur skulle de två kunna vara varandras förtrogna? Om Guds Ande inte förverkligades i köttet, om Gud inte blev kött och ödmjukade sig genom att bli en skapelse, då skulle den skapade människan vara både okvalificerad och oförmögen att vara hans förtrogna, och förutom de gudfruktiga troende som kanske har chansen att vara Guds förtrogna efter att deras själar har kommit in i himlen, skulle de flesta människor vara oförmögna att bli Guds Andes förtrogna. Och om människan önskar bli Guds förtrogna i himlen under den inkarnerade Gudens vägledning, är hon då inte en häpnadsväckande dåraktig icke-människa? Människan strävar helt enkelt efter ”trofasthet” mot en osynlig Gud, och lägger inte minsta vikt vid den Gud som går att se, för det är så enkelt att följa en osynlig Gud – människan kan göra det på vilket sätt som helst. Men strävan efter den synliga Guden är inte enkel. Människan som söker en otydlig Gud är totalt oförmögen att vinna Gud, eftersom alla ting som är otydliga och abstrakta är det människor som föreställer och de är oförmögna att vinnas av människan. Om den Gud som kom bland er var en ädel och upphöjd Gud som inte var tillgänglig för er, hur kunde ni då förstå hans vilja? Och hur kunde ni känna och förstå honom? Om han bara gjorde sitt verk och inte hade någon normal kontakt med människan, eller inte var fylld av någon normal mänsklighet och var otillgänglig för vanliga dödliga, då, även om han gjorde mycket verk för er men ni inte hade någon kontakt med honom, och var oförmögna att se honom, hur kunde ni känna honom? Om det inte var för detta kött fyllt av normal mänsklighet, skulle människan inte kunna känna Gud; det är enbart tack vare Guds inkarnation som människan är kvalificerad att vara denna Gud i köttets förtrogna. Människan blir Guds förtrogna eftersom människan kommer i kontakt med honom, eftersom människan lever tillsammans med honom och är i sällskap med honom och därmed gradvis lär känna honom. Om det inte vore så, skulle då inte människans strävan vara förgäves? Det vill säga, det är inte enbart tack vare Guds verk som människan kan vara Guds förtrogna, utan också tack vare den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet. Det är enbart tack vare att Gud blir kött som människan får chansen att utföra sin plikt och chansen att tillbedja den sanna Guden. Är inte det här den mest verkliga och praktiska sanningen? Önskar du nu fortfarande att du ska bli Guds förtrogna i himlen? Det är bara när Gud ödmjukar sig till en viss punkt, det vill säga bara när Gud blir kött, som människan kan bli hans förtrogna och förtroliga vän. Gud är av Anden: Hur är människan kvalificerad att bli en förtrogen till denna Ande, som är upphöjd och ofattbar? Det är bara när Guds Ande stiger ner i köttet, och blir en varelse med samma utsida som människan, som människan kan förstå hans vilja och faktiskt vinnas av honom. Han talar och verkar i köttet, delar människans glädjeämnen, sorger och vedermödor, lever i samma värld som människan, skyddar människan och vägleder henne, och genom detta renar han människan och låter människan vinna hans frälsning och hans välsignelse. När människan har vunnit dessa ting förstår hon verkligen Guds vilja och först då kan hon bli Guds förtrogna. Endast det här är praktiskt. Om Gud vore osynlig och ogripbar för människan, hur skulle människan då kunna vara hans förtrogna? Är inte detta tomma dogmer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar