Mycket tidigt nämndes behovet av att ha ett riktigt kyrkoliv i predikningarna. Hur kommer det då sig att kyrkans liv ännu inte har förbättrats och att det fortfarande är samma gamla visa? Varför finns där inte något helt nytt och annorlunda sätt att leva? Kan det vara passande för en person från nittiotalet att leva som en kejsare från en förgången tid?
Trots att mat och dryck kan vara läckerheter man sällan smakat under tidigare tidsåldrar har det inte skett några större förändringar vad gäller kyrkans beskaffenhet. Det har varit som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Vad är det då för nytta med att Gud säger så mycket? Kyrkorna har inte förändrats alls på de flesta platserna. Jag har sett detta med mina egna ögon och det är tydligt i mitt hjärta; även om jag själv inte har upplevt livet i kyrkan känner jag till beskaffenheterna för kyrkliga sammankomster som min egen hand. De har inte gjort många framsteg. Det går tillbaka till det talesättet – det är som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Ingenting har förändrats, inte ett dugg! När någon vallar dem flammar de upp som eld, men när det inte finns någon där som stöttar dem är de som ett isblock. Inte många kan tala om praktiska ting och ytterst sällan kan någon ta rodret. Även om predikningarna är högdragna, är det sällan någon har något inträde. Få människor vårdar Guds ord. De blir gråtmilda när de tar sig an Guds ord och muntra när de lägger det åt sidan; de blir dystra och grubblande när de avlägsnar sig från det. Uppriktigt sagt, ni vårdar helt enkelt inte Guds ord och ni ser inte orden från hans egen mun i dag som en skatt. Ni blir bara ängsliga när ni läser hans ord och känner att det är väldigt ansträngande att memorera det och när det handlar om att omsätta hans ord i praktiken, är det som att stå inför ett herkulesarbete – ni klarar det inte. Ni blir alltid stärkta när ni läser Guds ord, men glömska när ni praktiserar dem. Faktum är att de här orden inte behöver yttras så omsorgsfullt och upprepas så tålmodigt; folk lyssnar bara men omsätter dem inte i praktiken, därför har det blivit ett hinder för Guds verk. Jag kan inte låta bli att föra dem på tal, jag kan inte låta bli att tala om dem. Jag är tvingad att göra det; det är inte så att jag tycker om att blotta andras svagheter. Ni tycker att er praktik är hjälpligt tillfredsställande och ni tycker att när uppenbarelserna har nått en kulmen har ni också trätt in i den kulmen? Är det så enkelt? Ni undersöker aldrig den grund på vilken era erfarenheter slutligen bygger. Från och med detta ögonblick kan era sammankomster absolut inte kallas för ett passande liv för kyrkan och de utgör inte heller alls ett passande andligt liv. Det är en sammankomst av en hop människor som tycker det är roligt att prata och sjunga. Strängt taget ligger det inte mycken verklighet i det. För att säga det än tydligare, om du inte praktiserar, var finns då verkligheten? Är det inte att skryta att säga att du har verklighet? De som alltid utför ett arbete är högmodiga och självgoda medan de som alltid lyder håller tyst och sänker sina huvuden, utan något tillfälle till övning. Människor som utför arbetet gör inte annat än pratar och håller oavbrutet på med sina högtravande tal och anhängarna bara lyssnar. Det finns ingen förvandling att tala om; det här är bara det förflutnas sätt! Att du idag kan underkasta dig och inte vågar ingripa eller bete dig egensinnigt beror på att Guds administrativa förordningar har kommit; det är ingen förändring du genomgått genom erfarenheter. Det faktum att det finns många saker du inte skulle göra i dag som du skulle ha gjort i går beror på att Guds verk är så uppenbart att det har erövrat människor. Låt mig fråga någon, hur mycket av din prestation i dag förtjänades med svett från ditt eget hårda arbete? Hur mycket av det sades dig direkt av Gud? Hur skulle du svara? Skulle du bli förbluffad och mållös? Skulle du räcka ut tungan? Hur kommer det sig att andra kan tala ut om många av sina erfarenheter för att nära dig medan du bara njuter av måltider som andra har tillagat? Skäms du inte? Blir du inte generad?
Ni kan göra en faktaundersökning och granska dem på en högre nivå som är lite bättre: Hur mycket sanning förstår du? Hur mycket omsätter du till slut i praktiken? Vem älskar du mest, Gud eller dig själv? Ger du oftare eller tar du oftare emot? När din avsikt varit orätt, hur ofta har du då övergivit ditt gamla jag och tillfredsställt Guds vilja? Just dessa få frågor kommer att förvirra många människor. De flesta människor handlar medvetet fel, även om de inser att deras uppsåt är felaktigt, och de är inte i närheten av att överge sitt eget kött. De flesta människor låter synden löpa amok inom sig och låter synden styra varje sin handling. De är oförmögna att övervinna sina synder och fortsätter att leva i synd. Vem vet inte hur många ondskefulla dåd han begått när han nått detta nuvarande stadium? Om du säger att du inte vet, då skulle jag säga att du ljuger. Uppriktigt sagt handlar allt om en ovilja att överge ditt gamla jag. Vad är det för nytta med att säga så många botfärdiga ”ord från hjärtat” som är värdelösa? Skulle det hjälpa dig att växa i livet? Att lära känna sig själv är ditt heltidsarbete. Jag gör människor fullkomliga genom deras underkastelse och deras praktiserande av Guds ord. Om du bara bär Guds ord på samma sätt som du skulle bära dina kläder, bara för att du skall se snygg och tjusig ut, lurar du inte dig själv och andra? Om allt du har är prat och du aldrig omsätter det i praktiken, vad uppnår du då?
Många människor kan tala en del om praktiserande och de kan tala om sina personliga intryck, men merparten av det är upplysningen de fått från andras ord. Det inbegriper inte alls något från deras egna personliga praktiker, och det inbegriper inte heller vad de ser utifrån sina erfarenheter. Jag har tidigare dissekerat den här frågan; tro inte att jag inte vet någonting. Du är bara en papperstiger men ändå talar du om att besegra Satan, om att bära segrande vittnesbörd och om att leva ut Guds avbild? Detta är helt och hållet dumheter. Tror du att alla ord som Gud talar i dag är till för dig att beundra? Din mun talar om att överge ditt gamla jag och omsätta sanning i praktiken, ändå utför dina händer andra gärningar och ditt hjärta planerar andra intriger – vad för en slags människa är du? Varför är ditt hjärta och dina händer inte desamma? Så mycket predikande har blivit tomma ord; är inte detta hjärtslitande? Om du är oförmögen att omsätta Guds ord i praktiker, bevisar det att du ännu inte har slagit in på den väg som den Helige Ande verkar, du har ännu inte haft den Helige Andes verk inom dig och du har ännu inte fått hans vägledning. Om du säger att du bara kan förstå Guds ord men inte kan omsätta det i praktiken, då är du en person som inte älskar sanningen. Gud kommer inte för att rädda en person av det slaget. Jesus led svåra plågor när han korsfästes för att rädda syndarna, för att rädda de fattiga, för att rädda dessa ödmjuka människor. Hans korsfästelse framkallade syndoffret. Om du inte kan praktisera Guds ord bör du ge dig av så fort du kan; gå inte och slå dank i Guds hus som en snyltgäst. Många människor finner det till och med svårt att hindra sig själva från att göra saker som klart motsätter sig Gud. Ber de inte om döden? Hur kan de tala om att träda in i Guds rike? Skulle du ha fräckheten att se hans ansikte? Att äta den mat han förser dig med, göra ohederliga saker som motarbetar Gud, vara ondskefull, lömsk och beräknande till och med när Gud låter dig njuta av de välsignelser han har skänkt dig – känner du inte hur de bränner dina händer när du tar emot dem? Känner du inte att du rodnar? Känner du dig inte rädd när du gjort något som står i strid med Gud, att ha genomfört planer på att ”leva rövare”? Om du inte känner något, hur kan du tala om någon framtid? Redan för länge sedan saknade du framtid, så vilka större förväntningar kan du fortfarande ha? Om du säger något skamligt men ändå inte känner någon skuld och ditt hjärta inte har någon medvetenhet, innebär det då inte att du redan har övergivits av Gud? Att tala och agera hämningslöst har blivit din natur; hur skall du någonsin kunna göras fullkomlig av Gud på det här sättet? Skulle du kunna vandra världen över? Vem skulle bli övertygad av dig? De som känner din sanna natur skulle hålla avstånd. Är inte det Guds straff? Allt sammantaget, om det pratas utan att praktiseras, sker ingen tillväxt. Även om den Helige Ande kanske verkar på dig medan du talar, om du inte praktiserar skall den Helige Ande sluta verka. Om du fortsätter på det här sättet, hur kan det då vara tal om framtiden eller om att skänka hela ditt vara till Guds verk? Du bara talar om att ge hela ditt vara, men du ger inte Gud ett hjärta som troget älskar honom. Allt Gud har fått är dina ords hjärta, inte din praktiks hjärta. Kan detta vara din sanna mognad? Om du fortsätter på det här sättet, när skall du då bli fullkomliggjord av Gud? Oroas du inte över din mörka och dystra framtid? Känner du inte att Gud har förlorat hoppet om dig? Vet du inte att Gud vill göra fler och nyare människor fullkomliga. Kunde gamla saker hävda sig? Du uppmärksammar inte Guds ord i dag: Väntar du på morgondagen?
Att rekommendera: Hur är ditt förhållande till Gud
Trots att mat och dryck kan vara läckerheter man sällan smakat under tidigare tidsåldrar har det inte skett några större förändringar vad gäller kyrkans beskaffenhet. Det har varit som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Vad är det då för nytta med att Gud säger så mycket? Kyrkorna har inte förändrats alls på de flesta platserna. Jag har sett detta med mina egna ögon och det är tydligt i mitt hjärta; även om jag själv inte har upplevt livet i kyrkan känner jag till beskaffenheterna för kyrkliga sammankomster som min egen hand. De har inte gjort många framsteg. Det går tillbaka till det talesättet – det är som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Ingenting har förändrats, inte ett dugg! När någon vallar dem flammar de upp som eld, men när det inte finns någon där som stöttar dem är de som ett isblock. Inte många kan tala om praktiska ting och ytterst sällan kan någon ta rodret. Även om predikningarna är högdragna, är det sällan någon har något inträde. Få människor vårdar Guds ord. De blir gråtmilda när de tar sig an Guds ord och muntra när de lägger det åt sidan; de blir dystra och grubblande när de avlägsnar sig från det. Uppriktigt sagt, ni vårdar helt enkelt inte Guds ord och ni ser inte orden från hans egen mun i dag som en skatt. Ni blir bara ängsliga när ni läser hans ord och känner att det är väldigt ansträngande att memorera det och när det handlar om att omsätta hans ord i praktiken, är det som att stå inför ett herkulesarbete – ni klarar det inte. Ni blir alltid stärkta när ni läser Guds ord, men glömska när ni praktiserar dem. Faktum är att de här orden inte behöver yttras så omsorgsfullt och upprepas så tålmodigt; folk lyssnar bara men omsätter dem inte i praktiken, därför har det blivit ett hinder för Guds verk. Jag kan inte låta bli att föra dem på tal, jag kan inte låta bli att tala om dem. Jag är tvingad att göra det; det är inte så att jag tycker om att blotta andras svagheter. Ni tycker att er praktik är hjälpligt tillfredsställande och ni tycker att när uppenbarelserna har nått en kulmen har ni också trätt in i den kulmen? Är det så enkelt? Ni undersöker aldrig den grund på vilken era erfarenheter slutligen bygger. Från och med detta ögonblick kan era sammankomster absolut inte kallas för ett passande liv för kyrkan och de utgör inte heller alls ett passande andligt liv. Det är en sammankomst av en hop människor som tycker det är roligt att prata och sjunga. Strängt taget ligger det inte mycken verklighet i det. För att säga det än tydligare, om du inte praktiserar, var finns då verkligheten? Är det inte att skryta att säga att du har verklighet? De som alltid utför ett arbete är högmodiga och självgoda medan de som alltid lyder håller tyst och sänker sina huvuden, utan något tillfälle till övning. Människor som utför arbetet gör inte annat än pratar och håller oavbrutet på med sina högtravande tal och anhängarna bara lyssnar. Det finns ingen förvandling att tala om; det här är bara det förflutnas sätt! Att du idag kan underkasta dig och inte vågar ingripa eller bete dig egensinnigt beror på att Guds administrativa förordningar har kommit; det är ingen förändring du genomgått genom erfarenheter. Det faktum att det finns många saker du inte skulle göra i dag som du skulle ha gjort i går beror på att Guds verk är så uppenbart att det har erövrat människor. Låt mig fråga någon, hur mycket av din prestation i dag förtjänades med svett från ditt eget hårda arbete? Hur mycket av det sades dig direkt av Gud? Hur skulle du svara? Skulle du bli förbluffad och mållös? Skulle du räcka ut tungan? Hur kommer det sig att andra kan tala ut om många av sina erfarenheter för att nära dig medan du bara njuter av måltider som andra har tillagat? Skäms du inte? Blir du inte generad?
Ni kan göra en faktaundersökning och granska dem på en högre nivå som är lite bättre: Hur mycket sanning förstår du? Hur mycket omsätter du till slut i praktiken? Vem älskar du mest, Gud eller dig själv? Ger du oftare eller tar du oftare emot? När din avsikt varit orätt, hur ofta har du då övergivit ditt gamla jag och tillfredsställt Guds vilja? Just dessa få frågor kommer att förvirra många människor. De flesta människor handlar medvetet fel, även om de inser att deras uppsåt är felaktigt, och de är inte i närheten av att överge sitt eget kött. De flesta människor låter synden löpa amok inom sig och låter synden styra varje sin handling. De är oförmögna att övervinna sina synder och fortsätter att leva i synd. Vem vet inte hur många ondskefulla dåd han begått när han nått detta nuvarande stadium? Om du säger att du inte vet, då skulle jag säga att du ljuger. Uppriktigt sagt handlar allt om en ovilja att överge ditt gamla jag. Vad är det för nytta med att säga så många botfärdiga ”ord från hjärtat” som är värdelösa? Skulle det hjälpa dig att växa i livet? Att lära känna sig själv är ditt heltidsarbete. Jag gör människor fullkomliga genom deras underkastelse och deras praktiserande av Guds ord. Om du bara bär Guds ord på samma sätt som du skulle bära dina kläder, bara för att du skall se snygg och tjusig ut, lurar du inte dig själv och andra? Om allt du har är prat och du aldrig omsätter det i praktiken, vad uppnår du då?
Många människor kan tala en del om praktiserande och de kan tala om sina personliga intryck, men merparten av det är upplysningen de fått från andras ord. Det inbegriper inte alls något från deras egna personliga praktiker, och det inbegriper inte heller vad de ser utifrån sina erfarenheter. Jag har tidigare dissekerat den här frågan; tro inte att jag inte vet någonting. Du är bara en papperstiger men ändå talar du om att besegra Satan, om att bära segrande vittnesbörd och om att leva ut Guds avbild? Detta är helt och hållet dumheter. Tror du att alla ord som Gud talar i dag är till för dig att beundra? Din mun talar om att överge ditt gamla jag och omsätta sanning i praktiken, ändå utför dina händer andra gärningar och ditt hjärta planerar andra intriger – vad för en slags människa är du? Varför är ditt hjärta och dina händer inte desamma? Så mycket predikande har blivit tomma ord; är inte detta hjärtslitande? Om du är oförmögen att omsätta Guds ord i praktiker, bevisar det att du ännu inte har slagit in på den väg som den Helige Ande verkar, du har ännu inte haft den Helige Andes verk inom dig och du har ännu inte fått hans vägledning. Om du säger att du bara kan förstå Guds ord men inte kan omsätta det i praktiken, då är du en person som inte älskar sanningen. Gud kommer inte för att rädda en person av det slaget. Jesus led svåra plågor när han korsfästes för att rädda syndarna, för att rädda de fattiga, för att rädda dessa ödmjuka människor. Hans korsfästelse framkallade syndoffret. Om du inte kan praktisera Guds ord bör du ge dig av så fort du kan; gå inte och slå dank i Guds hus som en snyltgäst. Många människor finner det till och med svårt att hindra sig själva från att göra saker som klart motsätter sig Gud. Ber de inte om döden? Hur kan de tala om att träda in i Guds rike? Skulle du ha fräckheten att se hans ansikte? Att äta den mat han förser dig med, göra ohederliga saker som motarbetar Gud, vara ondskefull, lömsk och beräknande till och med när Gud låter dig njuta av de välsignelser han har skänkt dig – känner du inte hur de bränner dina händer när du tar emot dem? Känner du inte att du rodnar? Känner du dig inte rädd när du gjort något som står i strid med Gud, att ha genomfört planer på att ”leva rövare”? Om du inte känner något, hur kan du tala om någon framtid? Redan för länge sedan saknade du framtid, så vilka större förväntningar kan du fortfarande ha? Om du säger något skamligt men ändå inte känner någon skuld och ditt hjärta inte har någon medvetenhet, innebär det då inte att du redan har övergivits av Gud? Att tala och agera hämningslöst har blivit din natur; hur skall du någonsin kunna göras fullkomlig av Gud på det här sättet? Skulle du kunna vandra världen över? Vem skulle bli övertygad av dig? De som känner din sanna natur skulle hålla avstånd. Är inte det Guds straff? Allt sammantaget, om det pratas utan att praktiseras, sker ingen tillväxt. Även om den Helige Ande kanske verkar på dig medan du talar, om du inte praktiserar skall den Helige Ande sluta verka. Om du fortsätter på det här sättet, hur kan det då vara tal om framtiden eller om att skänka hela ditt vara till Guds verk? Du bara talar om att ge hela ditt vara, men du ger inte Gud ett hjärta som troget älskar honom. Allt Gud har fått är dina ords hjärta, inte din praktiks hjärta. Kan detta vara din sanna mognad? Om du fortsätter på det här sättet, när skall du då bli fullkomliggjord av Gud? Oroas du inte över din mörka och dystra framtid? Känner du inte att Gud har förlorat hoppet om dig? Vet du inte att Gud vill göra fler och nyare människor fullkomliga. Kunde gamla saker hävda sig? Du uppmärksammar inte Guds ord i dag: Väntar du på morgondagen?
Att rekommendera: Hur är ditt förhållande till Gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar